Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Theorin-Kolare, Ebba, Mannen som du gav mig, anmäld av Nils Bohman - Lockhart, Bruce, Retur till Malacka, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ögonen, men bevisningen genomförs med kvick
och dräpande argumentering. På samma sätt
vänder författarinnan ofta upp och ner på
hävdvunna uppfattningar, och hon gör det
skickligt och roligt. Det är här inte meningen
att gå in på en detaljerad granskning av
innehållet — det nöjet förbehålles åt läsaren själv;
det skall bara framhållas, att en mera
schablon
fri och mera friskt träffande karakteristik av
manligt kynne har jag sällan läst. Det bästa
av allt är dock, att tonen i boken fullständigt
saknar feministisk aggressivitet. Den är
kvinnlig på det bästa sättet: förnuftig och
fördomsfri, skeptisk och dock älskvärd. Vad behövs väl
mera för att mannen skall kapitulera för
författarinnan ? Nils Bohman
Ny Lockhart
R. H. BRUCE LOCKHART: Relur till Malacka.
Översättning av Axel Claeson.
Tiden. 7: 50.
En ny bok av Lockhart skär man upp med
förväntansfull spänning. Man har den
angenäma vissheten att den möjligen kan vara
svagare än sina föregångare, men att den
omöjligt kan vara svag. Och när man efter
läsningen gör jämförelser, säger man sig att
den visserligen inte når upp till samma nivå
som den första boken, men att den står fullt
i klass med den andra. Vilket vill säga
detsamma som att det är en lysande bok.
Lockhart är charmerande. Han framträder
med ett otvunget, virilt behag, som både tjusar
och inger förtroende. Det vimlar för
närvarande av ansträngt okonventionella
författare i hans genre. Lockhart är okonventionell
helt enkelt därför att han verkligen är naturlig.
Han har det personliga modet att vara
uppriktig och tillräckligt mycket av medfödd
kultur för att vara det med behag. Han har inte
bara en sällsynt klar hjärna och en ovanligt
vidsträckt bildning och livserfarenhet, utan
också ett levande hjärta. Han är en både
intellektuellt och emotionellt högt begåvad
människa, för klok för att lura sig själv och
för ärlig för att lura sina läsare. Och hans stil
är smidig, omedelbar och expressiv i en grad
som besparar honom alla frestelser att
tillgripa några litterära trick.
”Retur till Malacka” är en skildring av en
tre månaders resa i Indonesien —
Malacka-halvön, Sumatra, Java, Bali, Celebes. Lockhart
reste ut dels för att få vila från
tidnings-arbetet, dels — framför allt — för att återse
den tropiska miljö där han tillbragt några år
av sin ungdom och upplevt sitt livs mest
romantiska äventyr med malaj flickan Amai.
Det är alltså en resa i både rummet och
tiden, en klarsynt men obotligt romantisk
medelålders mans konfrontation med sin
ungdom.
Han är medvetet och grundligt inställd på
besvikelser. Men de romantiska förhoppningar
han anstränger sig för att hålla tillbaka
blir inte fullständigt svikna. Upplevelsen blir
vemodig men inte futtig. Han konstaterar
resignerat vad han visste förut, att både han
själv och den västerländska civilisationen
blivit ohjälpligt medelålders. Men han får
behålla minnet av sin romantiska
ungdomsupplevelse tämligen helt och oförstört.
Singapore har blivit en europeisk stad,
men inte helt berövad sin orientaliska doft.
Malackas djungel har blivit i övervägande
grad kultiverad, men inte alldeles blottad på
sin äventyrliga charm. Och Amai är en åldrad,
beteltuggande kvinna, men har bevarat sin
hållning, sin stil. Det är en utsökt doft och
stämning över denna skildring av återkomsten,
en stämning av behärskad ömhet inför minnet
blandad med obeveklig klarsyn. Mötet
mellan Lockhart och Amai under en palm vid
vägkanten är en kort scen, given med stor
konst.
Men resan är inte bara en sentimental resa.
Den sträcker sig som sagt över hela
Indonesien och Lockhart är en människa med
ovanlig vitalitet och kunskapstörst. Överallt
studerar han politiska och ekonomiska
förhållanden, ser, hör och jämför. Och med sin
dubbla och vidsträckta erfarenhet av
förhållandena där nere för tjugufem år sedan och
de nuvarande förhållandena i den övriga
världen har han möjligheter och förmåga att göra
852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
