Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Året 1936. En diktcykel - I. Avsked till 1935 - II. Den obarmhärtiga våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL RAGNAR GIEROW
Det gamla året dog på sin post,
det verkade in i det sista,
som hade det än för sitt avsked måst
ha evenemang att bevista.
I öknen skymtade röda kors.
Då höjde det sig med förnyad force,
en återglans av den forna,
och flög dit med bomber i klorna.
Det kunde, efter sitt plikttrogna varv
kring solen, med lugn gå i lågan
i vetskapen om att ett nytt tog arv,
som ägde densamma förmågan.
Belyst av det brinnande årets reflex
steg nittonhundratrettiosex
till flykt över land och rike,
sin föregångares like.
II.
DEN OBARMHÄRTIGA VÅREN
Vårsolens eld är skarp för hy och ulster,
och världen våndas i dess fräna lut.
I hennes inre spira dolda svulster,
som bölder spricka oroshärdar ut.
Den sjukas diagnos är lätt att ställa
för läkaren, ty han bör vara van
vid döda vävnader, som alltjämt svälla,
och sår, som äta levande organ.
Finns det en läkarkniv, som mäktar sätta
en gräns för det, så må den skära loss.
Finns det en strålning, som kan bota detta,
så må dess ljus nu snart gå upp för oss.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
