Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Vår tids augurer - Anmälda böcker - Ross, Colin, Världen i vågskålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
Antingen kommer den förbrukade
världsbilden att kvarstå bredvid tekniken med
sammanbrottet som oundviklig följd, eller också
måste tekniken förandligas ocb maskinen bli
till myt. Det skulle innebära alt det tekniska
världs- och naturherraväldet gudomliggjordes
och maskinen blev ett magiskt väsen, en
uppenbarelse av den högsta kraften, och
därtill skulle fordras en djupgående förändring
i människans hela inställning. Författaren är
så vältalig i sin argumentering att man
lämpligen bör ge honom själv ordet:
”Jag anser en rent materialistisk
civilisation för omöjlig i längden. Skulle en sådan
för någon längre tidrymd gripa Västerlandet,
så måste man räkna med en så mycket
farligare reaktion. Vår civilisation är så inställd
på tempo, dess existens är så beroende av att
icke högtrycket minskas, att uppkomsten av
en uteslutande på den andra världen riktad
religion kunde få de mest katastrofala följder.
Tekniken är en klädnad, som vi icke längre
kunna lägga av, den är en del av vårt jag.
Tillsammans med den måste vi bli saliga
eller förgås. Vi må ha klart för oss, att den
magiska vägen till Gud är kortare. Det hj älper
oss icke. Det skulle knappast lyckas för en
enda europé att omplantera sig i den magiska
livsinställningens jordmån, ännu mindre för
samtliga, det skulle då vara till priset av den
västerländska civilisationens undergång.
Om vi alltså icke kunna övergiva tekniken
men samtidigt erkänna att vägen till de
djupaste livskällorna blott går genom magien,
så måste vi komma till den slutsatsen, att vår
civilisations och därmed den vita rasens
framtid endast då är säkerställd, om den även på
den tekniska vägen icke förlorar sambandet
med den magiska kraften, den enda stora
Motorn, som när allt kommer omkring också
är den som fyller vår teknik.
Vår dynamiska själ behöver en dynamisk
Gud. Den statiske, som tronar i evig
oändlighet och oföränderlighet är icke för oss. Vår
Gud måste vara rytm, rörelse, böljande, den
enda, oerhörda rytmen i universum.”
Teknikerna ska bli våra andliga ledare och
”maskinens mythos” ska under sitt segertåg
göra våra nuvarande sociala och ekonomiska
problem betydelselösa. Colin Ross är tysk,
han är ingenjör, han är journalist. Det är
förklarligt att han överskattar teknikernas roll
och visar en viss aversion mot tänkare,
diktare och konstnärer. Men är han inte själv på
sitt sätt både tänkare och diktare? Och vad
hade Ortega y Gasset att säga om uppkomsten
av förändringar i det allmänna medvetandet,
i tidens livsinställning? Det var tankens män
som hade ledningen. Och för levandegörandet
av en myt behövs alla diktens och konstens
hj älpmedel.
Colin Ross berömmer sig av att- ”tänka
tankar till slut” — ett välklingande slagord —
och även om det är för mycket sagt tänker han
dem i varje fall ett stycke. Hans omdömen
är ofta intressanta, hans hypoteser
tankeväckande; till och med hans blåaste
ingen-j örsfantasier är stimulerande att ta del av.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
