Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Känn dig själv! Memoarer anmälda av Nils Bohman
- Lewenhaupt, Adam, En färd till minnenas värld
- Lindhagen, Carl, Memoarer
- Söderhjelm, Alma, Av Bonaparternas ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
fall bakom en historia, framför allt om den
belyser någon händelse där pojkaktig
ansvarslöshet äventyrat tronens prestige.
Följande anekdot, som skildrar mottagandet av
en kinesisk ambassad i Stockholm, kan
anföras som exempel: ”Vid den högtidliga
audiensen på Stockholms slott höllos de
officiella talen på originalspråken, vartill
översättningar förut växlats. När den främste
mandarinen slutat sitt, tog Karl XV med
konungsligt allvarlig grandessa och klangfull
stämma till orda: ’Era små gulingar, vad fan
ha ni egentligen här att göra, och du, som
just står framför mig med dina sneda ögon,
ditt pergamentsfärgade skråpuksansikte och
ditt nacktagel, du ser ju ut, så man kunde
kikna av skratt’ och så vidare till det samma
hovets stora förvåning.”
För den som är intresserad av jämförande
anekdotforskning erbjuda de båda grevarna
Lewenhaupts memoarsamlingar vissa
möjligheter. Så förekommer till exempel samma
anekdot om Tornérhielm på sidan 193 i greve
Adam Lewenhaupts bok och på sidan 320 i
Askegrevens. Man märker även andra
beröringspunkter mellan de båda
memoarsamlingarna: de skildra ibland samma gestalter
och samma miljö. Har man dessutom läst
baron Bondes bok, som också parentetiskt
behandlar lewenhauptska familjeminnen,
känner man till slut en viss övermättnad av
aristokratiska lewenhauptiader, och angriper med
så mycket större aptit den borgerliga
märgpudding, som Carl Lindhagens memoarer
utgöra.
*
I allmänhet är det den kronologiska linjen,
som begagnas i självbiografier, men Carl
Lindhagen har delvis upphävt den; dels gör
han förberedande översikter över det liv, som
skall skildras, dels glider han ibland
associa-tionsvägen in på detaljer, som ha annan
plats i tiden än det aktuella sammanhanget.
Metoden har sina otvivelaktiga förtjänster,
därför att man på det viset får en tydlig
för-handsbild av den livsåskådning och den
livslinje, som det följande belyser. Det är sin
verksamhet i idéernas tjänst, Carl Lindhagen
inledningsvis skisserar samtidigt som han
framlägger resultatet av den utveckling, han
därunder genomgått. Att han börjar med
facit, är djupt avsiktsfullt: han antyder
därmed, att livet inte är ett tillfälligheternas
irr-gångspalats utan att ”inom ditt eget bröst,
de bo, ditt ödes stjärnor”. Han vill säga,
att han skapat livet självt, i kraft av ”guden
inom oss”. I det kapitel, som betitlas ”Du
måste. Äktenskapet. Religionen.” har Carl
Lindhagen utrett sitt förhållande till några
av de väsentligaste problem, som möta i livet,
och när man tagit del av den
åsiktsdeklara-tionen, öppnar sig perspektivet över hans öden
i förklaringens sken, som det brukar heta —
här i egentlig bemärkelse.
Lindhagens memoarer uppehålla sig
liksom greve Adam Lewenhaupts vid minnena
från barndomsåren, och det är två miljöer,
som sätta sin prägel på dem — det
borgerliga Stockholm på 1860-talet och släktgården
Angsta i Ångermanland, som författaren
vemodigt kallar sitt ”förlorade paradis”. När
Lindhagen skildrar sina hågkomster härifrån,
betraktar han liksom greve Adam Lewenhaupt
händelser och människor från två aspekter:
barnets och den vuxnes. Denna
sammanflät-ning, som förekommer i nästan alla
självbiografier, beror naturligtvis på att minnet
samlar allt i tidlös enhetlighet: egna
iakttagelser och andras berättelser sprängas in i
varandra till det konglomerat av naiv
observation, spontan upplevelse, sägenmättad
mystik, resumerande levnadsvisdom etc., som
en självbiografi utgör. Men i Lindhagens
memoarer samlas dock alla omedvetna och
medvetna synpunkter i en gemensam lins:
filosofens. Carl Lindhagens bok är en
livs-betraktelse i den stjärnklara idealismens
tecken, ett djupt, fint och nobelt försök till
tolkning av de hemliga och medvetna krafter,
som föra ett människoöde till sin
fullkom-ning.
Den stil, som präglar framställningen,
utgör ett egendomligt mellanting mellan
personligt modernt skriftspråk och objektiv
klassisk prosa, vilket stundom förlänar den
höghet.
Från självbiografien till biografien är
språnget svindlande stort. I det ena fallet
betraktas egna erfarenheter och upplevelser
från subjektiv synvinkel, i det andra fallet
grundar sig betraktelsesättet på många
män
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 17 17:29:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-2/0076.html
