- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1937 Årg. 6 Nr 3 /
168

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

rades en smula improvisatoriskt. Urvalet av
konstnärer var litet godtyckligt — inom
skulpturen saknades till exempel Stig Blomberg —
och hängningen saknade genomtänkt plan.
Ändå måste man tacka arrangörerna på det
varmaste för en av de roligaste
konstutställningar, som någonsin ägt rum i Stockholm.
Intrycket av detta svenska konstuppbåd är
starkt; vi kunna vara stolta över vår moderna
konst. Den har ont om verkligt stora och
självständiga konstnärer, vilkas genialitet
omedelbart slår emot en. Men hur många utsökta
målare rymmer den inte, hur starkt blir inte
totalintrycket. Jag tvivlar på att många länder
utanför Frankrike kunna uppvisa en så ärlig
och väsentlig modern konst som Sverige.
Saken blir ännu anmärkningsvärdare, om man
betänker, att detta icke var en uppvisning av
fronderande independentkonst utan faktiskt
av vår officiella konst. Motsättningen mellan
salongskonst och konstnärlig konst, som är så
frappant i till exempel Frankrike, England och
Spanien, är nästan obefintlig i Sverige, om
man bortser från porträttmåleriet. Detta tyder
på ett starkt konstintresse i Sverige, som också
bekräftas av den framgång, det stora och
dyrbara verket Nutida svenskt måleri haft. Till
detta arbete och dess ämne skola vi
återkomma i ett senare nummer. Vi ha här velat
beröra Samlarnas utställning endast för att
konstatera vilka förnämliga manifestationer
det nya svenska måleriet är mäktigt och hur
önskvärt det vore med en stor permanent
utställning av modernt svenskt måleri. Det
moderna museet har aldrig hägrat så lockande
som under vandringarna ute på Liljevalchs
samlarutställning.

Den svenska filmens

låga nivå har de sista åren åtminstone inom
bildade kretsar nästan tagits som en given
sak, ett ofrånkomligt fenomen ungefär som

om det hörde till klimatet eller folklynnet.
Svensken i gemen är varken elegant, spirituell
eller psykologiskt intresserad, däremot är
han svag för drastisk komik med inslag av
skadeglädje, sentimental och lättimponerad av
granna ord och effekter. Inte ens den
ursinnigaste patriot vill väl påstå, att grace och
kultur äro medfödda svenska egenskaper. Som
genomsnittssvensken är väl också den svenska
genomsnittsfilmen, antingen den är spontant
gjord eller gjord som spekulation i svensk
folksmak. En person, som är van att leva på
en viss intellektuell standard, markerad av
god litteratur, konst och teater, har inte mycket
att hämta hos svensk film. (De
tillfredsställande utländska filmerna äro minsann inte
många de heller, och man får inte glömma,
att vad som för våra otränade öron låter
tjusigt på engelska eller franska ofta låter
tillgjort och banalt på svenska.) Efter att
ha blivit bränd ett par gånger säger han
”Jag går aldrig på svensk film” och får
oftast svaret ”Inte jag heller”, varefter
diskussionen som riktigt och rimligt är avslutas.
Egentligen har han inte alls rätt att yttra
sig om svensk film, men inför sig själv har
han, förlitande sig på sin intuition och
förmåga att lägga ihop två och två (filmernas
ämnen, upphovsmän och skådespelare, bilder
ur filmerna, annonser etc., etc.), sin åsikt
bestämd och klar. Jag tror inte, att en
eventuell höjning av den svenska filmstandarden
skulle undgå dem, som nu undvika svenska
filmer, och att det första, alltjämt
obefintliga mästerverket skulle kunna passera som
en film bland de många, obeaktad av den
intellektuellt tongivande publiken. Sånt har
folk en förunderligt fin näsa för. Men jag
tror att filmskolkaren kan vara lugn i sin
lättja ett gott stycke framåt. Det svenska
filmmästerverket kommer att låta vänta på sig,
det är nog ingen djärv profetia. Det låter sig
inte frambesvärjas genom opinionsyttringar

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 17 18:32:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-3/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free