Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
eller krafttag av enstaka regissörer, det måste
falla som en mogen frukt från ett träd, vuxet
ur en jordmån, som inte finns ännu, som
knappast kan finnas ännu. Den svenska filmen
är inte mer än några och trettio, alltså yngre
än många av dem, som nu producera den.
Den befinner sig ännu i sitt Klondykestadium
och exploateras av män, som äro mera
ekonomiskt företagsamma än intresserade av
filmens konstnärliga möjligheter. Så måste
det vara, och så har det alltid varit på alla
områden. Första generationen är pioniärfriskt
energisk och materialistisk, kulturen kommer
först i den andra generationen. Denna andra
generation är vid tröskeln till sitt stora och
härliga arbetsfält; vi ha nu kommit därhän,
att en ung begåvning på allvar kan överväga
filmen som en levnadsbana och utrusta sig
därför från ett tidigt stadium. För blott några
år sedan var detta nästan otänkbart.
När vi alltså fått nytt folk över hela linjen
— vilket inte innebär att alla de nuvarande
skulle behöva bort, nej, det är snarare
förstärkning de behöva — komma vi att få en
ny och bättre svensk film. Men ingen, inte ens
den blåögdaste folkbildare, tror väl att all
film därför kommer att bli sevärd och
smakfull. Dylika fordringar torde få betraktas som
för all framtid osäkra. Av ekonomiska skäl
måste en film åtminstone ännu så länge räkna
med en publik på hundratusentals personer.
Erfarenheter från andra smakområden göra
att man har anledning betrakta en dylik
folkmassa med den största skepsis och pessimism.
Kunde man räkna ut dess andliga genomsnitt,
skulle man tyvärr få fram en individ med
synnerligen klent utvecklad smak. Och med smak
i detta sammanhang menas givetvis mera än
blott sinne för en vacker halsduk och en
väl-sittande kostym, därmed menas takt, sinne för
det äkta och sanna, uppfattning av nyanser
och harmonier. Trots allt vad Svenska
slöjdföreningen gjort för att höja smaken hos
svenska folket, köper den stora massan
alltjämt med mystisk säkerhet just de saker, som
en smaktränad minoritet kan fastställa som
de fulaste. Fråga en försäljare av till exempel
tyger vilka som gå bäst och ni får anledning
till en funderare. Se vidare till litteraturen,
och ni skall finna, att när upplagorna hos
en tidskrift eller bok börja stiga till
sensationella siffror så är det bäst att ta
publikationen med en viss försiktighet. Den stora
publiken är en dålig smakdomare, det är åter
och åter bevisat av litteraturhistorien. Det
finns böcker, som komma upp till femtiotusen
exemplar på ett år och sådana som göra det
på femtio. Det är de senare som äro
mästerverken, sällan de förra.
Därmed är inte sagt att allt som lockar det
stora fiskstimmet till sig skulle vara dåligt. Det
är det icke inom litteraturen och icke heller
inom filmen. Samma publik, som ena året
läser Gulbranssen, läser det andra ”Katrina”.
Men den publik, som läser med något så när
urskillning och med verklig konstnärlig
upplevelse, är inte stor. Den räcker till att
försörja åtminstone en del av våra författare,
men den kommer aldrig att räcka till att
försörja ett stort filmbolag. Ur konstälskarens
synpunkt är det beklagligt, och det är hans
skyldighet att med protester irritera
producenter och publik, att tappert försvara sin
lilla domän mot mängden som trycker på och
vill tränga ut honom. Han har rätt att begära
att åtminstone en liten procent av
filmproduktionen skall motsvara samma höga krav han
ställer på all annan konst.
Den hurtiga men inte särskilt nyanserade
opinionsyttring mot svensk film, som kring
ett föredrag av Carl Björkman (Svensk film
— kultur eller kultur fara?, utgivet som
broschyr hos Wahlström & Widstrand)
anordnades av Sveriges Författareförening i
Konserthuset den 25 februari hade sitt värde som
stimulans åt de goda krafter, som redan verka
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
