Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fjæstad: Fyra dikter - Snöfall - Som stenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY LYRIK
Snöfall
Jag kröker mitt finger tyst på försök
— och fingret lyder mig än;
jag höjer händerna lätta som rök
med tummar som vingar på spänn.
De kunde flyga till himlarna hän,
om jag inte hölle tillbaka —
de skulle klamra om dina knän,
om inte jag sträckte dem raka.
De skulle klaga och kläda i nöd
de knorrande gamla orden
— tills, då de märkte att du var död,
de falla som flingor till jorden.
Som stenar
Du biktar och hamrar
med händer
din sorg i mitt knotiga bröst.
Du slår i sten.
Du kommer och tigger
med ränder
av torkade tårar på kinden.
Du får en sten.
Du kommer och ligger
bland bränder
hos mig. Min sotiga röst
är tyst och vi sluta att andas.
Vi stängas i kamrar
av fränder
en middag i kyrkogårdsvinden
— som stenar vi äntligen blandas.
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
