Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
Och här ha vi vidare en ung kvinna som
bereder oss en upplevelse med sin roman
”Pieds nus”. Madame Helène de Montagnac
har gjort en lysande debut, jag skulle till och
med nästan vilja förebrå henne att ha gjort
en alltför lysande debut, om det är ett fel hos
en roman att den liknar ett fyrverkeri som
sprakar av alltför många raketer. Boken har
uppenbarligen koncipierats under inflytande
av epoken Giraudoux-Morand; den överflödar
av kvicka poänger, anspelningar, poetiska
analogier och metaforer. Lärdomen,
kännedomen om världen och människorna förkläda
sig gärna som gäckeri. En subtil, luftig, men
blott alltför mycket uppifrån sedd kunskap
om förhållanden, teorier, böcker, individer
leker på ytan av ett tragiskt ämne, som de
vilka uppleva händelserna icke kunna taga
tragiskt, därför att det inte ligger för deras
generation att uppleva en situation nog starkt
för att låta den bli en verklig konflikt. Denna
djupa bok är, under all sin skenbara lätthet,
ett egendomligt dokument över vår tid. Man
ser här en ung kvinna spela rollen av
Fedra. Fedra dör, i det antika dramat liksom
i det franska sextonhundratalsdramat, därför
att hon vågat älska sin styvson. Helène de
Montagnacs hjältinna har en älskare, en
älskare som bedrar henne, pinar henne och
överger henne delvis. Då hon anat sin
styvson Brunos böjelse för henne, tar hon emot
hans kärlek för att bereda honom ett nöje,
av ömhet för honom lika mycket som av
likgiltighet. Och vad Bruno beträffar så förblir
han god vän med sin styvmors älskare. Vad
som frapperar i ”Pieds nus”, om man bortser
från de rent litterära förtjänsterna, är
personernas moraliska svaghet, deras oförmåga
att reagera, deras laisser aller. Detta är dock
inte fallet i fråga om alla, ty styvmodern, som
far till Schweiz och dör, dör måhända av sorg.
Madame Marguérite Yourcenar har redan
skrivit tre eller fyra böcker, som haft den
största framgång hos den verkligt litterära
publiken. Det är helt naturligt att vi skola sätta
hennes arbeten framför den mängd av böcker
som skrivas för den stora massan. Hon är en
av de skickligaste och idérikaste författarna i
vår tid. I ”La mort conduit 1’attelage”, hennes
vackraste verk, lät hon det europeiska
femtonhundratalet återuppstå, inte genom någon
slags trogen lokalfärg, utan genom att påvisa
känslans identitet genom tiderna. Något av
samma princip går igen i ”Feux”, hennes
sista bok. Den består av en samling sagor.
Dessa sagor återuppliva gamla berättelser
som tillhöra antikens mänskliga folklore.
Fedra, Antigone, Akillevs, Patroklos, Sappho
äro de förmedlande länkar som Marguérite
Yourcenar begagnar mellan sin idévärld och
oss. Men hon moderniserar deras äventyr,
liksom de primitiva italienarna eller
flamlän-darna gjorde, när de målade Barnamorden
i Betlehem eller Den helige Sebastians död.
Marguérite Yourcenar visar oss sålunda att
de sanningar som rymmas i de gamla myterna
äro eviga och att de tillfälliga detaljer
varmed de äro utsmyckade, kunna varieras. Vi
ha sett detsamma hos Jules Lemaitre och
Jules Laforgue, men Marguérite Yourcenar
har helt förnyat detta ämne.
Vi kunna vidare nämna en volym av
monsieur Henry de Montherlant: ”Pitié pour
les femmes”, men som denna endast utgör
en episod mellan tvenne andra, skola vi tala
om den när hela verket avslutats med den
tredje delen.
Låtom oss till slut till glädje för Rainer
Maria Rilkes beundrare nämna att en lärd
fransman, monsieur Angelloz, utgivit ett
arbete som är det bästa som skrivits i
Frankrike om denne store skald. Förutom
mycket personliga synpunkter har monsieur
Angelloz begagnat sig såväl av den tyska och
franska litteraturkritikens senaste forskningar
som av en mängd hittills hemliga källor.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
