Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa - Anmälda böcker - Kent, Rockwell, Salamina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
stirrade underligt, sliten mellan sin lust och
sina förpliktigande ideal. Slutligen tog han
henne med på en resa i motorbåt till
utposterna och hade då turen att kunna visa sig
som en stor angakok: han uppväckte en
halvdöd gumma med lite parfym; och inför det
övernaturligas närhet sökte Regina skydd hos
den mäktige Trolleman, hon kom på kvällen
och kröp beskedligt ner i hans bädd.
Inom kort blir emellertid Kent utled på
Trollemans monopolsträvanden i fråga om
både prat och affärer. Han börjar bygga ett
eget hus och det utgör en stor händelse i det
lilla samhället, medför arbetsinkomster för
en del och daglig förströelse för alla.
Dags-verkarna tar arbetet som en lek men är mycket
noga med timmarna, de menar att det är tiden
de säljer, inte arbetet. Alltsomoftast tar sig
någon av dem en fridag, far ut och fiskar
eller slår sig helt enkelt ner i den ständiga
flocken av åskådaré. Det är gammal god
grönländsk levnadskonst de utvecklar, med
lämpligt utnyttjande av den nya tidens och de nya
betingelsernas fördelar. Det berättas om en
dansk entreprenör, som skulle uppföra en
radiostation på Grönland och försökte höja
arbetstakten genom att erbjuda två dagars lön
för en dags arbete. Det gick utmärkt första
dagen, men dagen efter uteblev alla. När de
genom en dags arbete förtjänat för två dagar,
varför skulle de då arbeta nästa dag?
Den grönländska levnadskonsten består för
övrigt till icke ringa del i att sitta förnöjt och
vänta, sitta som ingenting, utan ord eller
tankar, och vidare i att rätt tillgodogöra sig
de sparsamt inträffande händelserna, vilka
förstoras oerhört av den omgivande tomheten
i tid och rum: ankomsten av en båt, en
lyckosam björnjägares eller sälfångares hemkomst.
Till levnadskonsten hör också umgängeskonst,
som utvecklas under promenaderna vid
stranden i det gyllne sommarskenet och under de
dagslånga kaffemik, i vilka alla samhällets
invånare deltar och som på kvällen avslutas
med dans i en torvhydda. Denna hydda
tillhör administrationen och Trolleman vägrar
ibland att utlämna nyckeln; dessutom upptas
utrymmet delvis av lagrade saltsäckar, vilket
på sitt sätt bidrar att hämma dansglädjen.
Prästerna och civilisationen har rubbat den
gamla levnadsordningen, inom vilken allt
hade sin tid och sin plats och där behov och
resurser anpassats så fullständigt efter
varandra att livet verkade helt, helgjutet, utan
rämnor. Vad som fordom var befriande,
stärkande orgier har nu blivit till långrandiga
kafferep och dans så tam att den allra äldsta
generationen, som varit med om annat, fnyser
föraktfullt åt den. Och många slags problem
har uppstått. Främmande tids- och
värdebegrepp har börjat tränga in. Ska man
exempelvis spilla tid på att förfärdiga ett träämbar
med elfenbensinläggningar som i gamla dagar,
när man nu kan köpa en hink hos handlaren
för en krona? De kan slingra och krypa för
pengar och civilisationens olika materiella
lockelser, dessa eskimåer, men i hemlighet
föraktar de alla som inte kan köra ett
hundspann eller jaga säl i kaj ak; de verkliga
värdena mäts ännu med de manliga gärningarnas
måttstockar. Och så bråkar de aldrig, de är
mjuka, stilla och tysta: det är deras förfining
och känslighet. Ändock gömmer de en
karaktär som innebär ett övervinnande av förfinad
känslighet: en karaktär som får dem att stiga
upp ur den varma bädden i polarnattens kyla,
släpa kajaken över isen till öppet vatten,
paddla ut och vänta orörliga i timtal på
sälarna som uppenbarar sig i gryningsljuset,
och att göra detta av egen vilja dag efter dag.
Det är en karaktär som danats av den
vardagliga nödvändigheten.
Kent får sitt hus färdigt och Salamina, en
ung eskimåänka, flyttar dit som hans
hushållerska. Hon regerar med fast hand och ger
inga avkall på vad hon anser vara sina
ålig
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
