Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Böcker om historia och politik - Anmälda böcker - Chambers, R. W., Thomas More - Åman-Nilsson, G., Étienne Dolet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVANSTRÖM
THOMAS MORE
Teckning av Holbein d. y., Windsor Castle.
kar kunnat tänkas av kloka och
besinnings-fulla män. På 1930-talet, då den
internationella intoleransen ånyo har en högkonjunktur,
känns det gott att spekulera över detta. Det
gör på sätt och vis 1920-talets bankrutt något
mindre deprimerande och förödmjukande.
Det finns värme och patos i Chambers’ bok,
och det finns synpunkter och perspektiv, som
inte höra till de vanligaste. Här ett exempel
på hans sätt att se på den historiska
utvecklingen :
”Traditionerna från hundraårskrigen kommo
Henrik VIII att rikta det ena ödesdigra
angreppet efter det andra mot Frankrike, tills
Englands välstånd och kultur förslösats under
expeditioner, som hade nedbrännandet av
franska bondbyar till mål. Under fem
århundraden ha engelsmännen solat sig i glansen
av siaktningen vid Azincourt, som endast
ledde till elände. Hur många vet något om
den helige Bonifatius’ och hans följeslagares
äventyr, då allt som var ädlast i England gav
sina krafter åt ett stort och med lidelse
omfattat företag? Det var en ansträngning, som
åsyftade att åt kristendomen vinna ett område
i mellersta Europa, en kompensation för den
samtidigt inträffande förlusten av Spanien till
en främmande civilisation. ’Det var
engelsmännens verkliga ockupation av Tyskland’,
sade en tysk vetenskapsman till mig i de
dagar, då den engelska ockupationsarmén
befann sig i Köln.
Kristenhetens splittring, ett århundrade av
förbittrade religionskrig, uppkomsten av en
nationalism, som hånfullt avvisade varje tanke
på någon förpliktelse mot Europa som en
helhet — var allt detta på Mores tid så
oundvikligt, att man måste anse det som en
dårskap, om någon sökt efter andra vägar till
en ’reformation’? Såsom reformationen ägde
rum, ledde den till många goda och
värdefulla resultat. Men skulle man inte ha kunnat
nå fram till dem utan att behöva offra så
mycket, om Europa följt det reformförslag,
som Erasmus och More framlade, ett förslag,
som sökte enhet i stället för splittring och
odlandet av humanismens samförståndsideal
i stället för närandet av den mest utpräglade
nationalistiska regionalism?”
Jag låter Chambers’ frågor gå vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
