Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Holm, Stig, Krig eller kultur, anmäld av Åke Thulstrup - Agge, Gunnar, Med Röda korset i fält; Tamm, Viking, I tjänst hos Negus, anmälda av Axel Elvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det passiva motståndets politik. Verkets
utgivare, Stig Holm, förfäktar som bekant ivrigt
denna uppfattning. Hans deklaration har
emellertid inte placerats i verkets början, och det
tycks inte vara meningen, att den skall täcka
alla bidragsgivarnas uppfattning.
Stig Holm vågar sig för egen del ganska
långt ut på den pacifistiska gungflyn. Läran
om icke-våldet är urgammal, och ingen vet,
om den inte i en avlägsen framtid kan komma
att hemföra segern. Och likväl får man
försöka hysa en smula överseende med de för
vår omedelbara säkerhet ansvariga statsmän
och militärer, som kanske inte har någon
vidare förståelse för de korslagda armarnas
politik. Den värld vi lever i får väl också
tillerkännas en viss relativ betydelse, låt vara att
den inte är den bästa tänkbara.
Volymens utan tvekan värdefullaste bidrag
är professor Olof Kinbergs uppsats om ”Den
nationella massans psykopatologiska drag som
krigsfaktorer”. Den skarpsinnige psykiatern
lägger där dissektionskniven på de
masspsykoser, som förhärjar Kontinentaleuropa
av i dag. Hårdare, vassare, mera skoningslöst
har väl ingen svensk granskare avslöjat de
kusliga, paranoida, neuropatiska egenskaper,
som utmärker de kuranta ideologierna, de
massor, som tror sig omfatta dem och de
politiker, som tror sig leda dessa massor. Över
förhållandet mellan ”ledaren” och massan
fäller Kinberg några slående yttranden. Han
framhåller, att massan, som själv suggereras
av diverse ”otroligt puerila ideologiska
fantasier”, kan ”ledas” endast av män, som i grund
och botten delar dess paranoida
vanföreställningar och därför helt enkelt är att betrakta
som sinnessjuka. ”Ledaren” och massan
påverkar varandra ömsesidigt. Den senares
religiösa dyrkan skärper den förres paranoida
föreställningar om sin mer eller mindre
himmelska mission, och ”ledaren” blir härigenom
i tillfälle att än starkare uppfanatisera sina
anhängare. Härigenom skärps å ömse sidor
den hastigt fortgående neurotiseringen.
Kinbergs mästerliga analys av de
nationella massrörelsernas patologiska drag bör
läsas av alla, som är intresserade av att
komma till klarhet om vad som håller på att
ske i Europa just nu. Åke Thulstrup
Till Abessiniens hjälp
GUNNAR AGGE: Med Röda korset i fält.
Minnen och intryck från svenska
Abes-sinienambulansen 1935—1936.
Bonniers. 7: 50.
VIKING TAMM: 1 tjänst hos Negus. Aderton
månader som krigsskolechef i Etiopien.
Wahlström & Widstrand.
10:-—.
Det förefaller troligt, att Agges bägge
böcker höra till de få Abessinienskildringar,
som komma att stå sig även sedan aktualiteten
under ofärdsåren försvunnit. De flesta, som
då utkommo, omtalade i förordet, att
Abessinien allt intill krisen varit tämligen obekant
för författaren, varpå denne med nyförvärvad
sakkunskap informerade läsaren rörande
landet, dess huvudstad, folk, näringar, historia
och så vidare. En viss likformighet i
disposition och inställning blev märkbar och stundom
litet tröttande för den, som läst ett par böcker
i genren. När nu det uppflammande, smått
romantiska intresset för abessinarna dalat ned
mot nollpunkten, har väl också den mesta
Abessinienlitteraturen sjunkit undan
definitivt. Men Agge, liksom för övrigt flera av
hans kolleger inom missionsarbetet, har haft
ett alldeles speciellt och osökt grepp på ämnet.
Han har skrivit om ett land, som han känner
utan och innan, och han har gjort det med
en utpräglad realistisk berättartalang. Också
om hans nya bok gäller detta, trots att den
kanske inte är slutförd med samma vitalitet
som den första. Han begagnar här oförskräckt
metoden att endast redogöra för händelserna,
sådana de upprullade sig för honom själv
därute. Härigenom får man faktiskt inte veta
så mycket om krigstilldragelserna i stort, ty
den aggeska gruppen var förlagd till en
relativt stillsam punkt på Somalifronten i sydost,
där man tycktes ha varit avstängd från all
förbindelse med övriga frontavsnitt (sina
nyheter fick Agge merendels via svenska
tidningar!). Men man får en desto klarare bild
av ambulansens vanskliga arbete, dess
mödosamma dagliga värv under en nervpåfrestande
isolering från yttervärlden. En huvudpart av
utrymmet upptar den icke minst vådliga
hemfärden, som försiggick i en stor krok söder ut
mot det engelska Kenya, och om berättelsen
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
