Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Alm, Ivar, Den religiösa funktionen i människosjälen, anmäld av Lydia Wahlström - Holm, Stig, Krig eller kultur, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gionen ur tvångsneuros eller infantilism och
gentemot Romain Rolland bestämt påstår, att
han aldrig känt tillstymmelse ens till vad
denne kallar ”das oceanische Gefiihl”, anser
Jung tvärtom att frånvaron av religion är en
abnormitet och att han bland sina patienter
över trettiofem år icke funnit en enda, vars
nervösa rubbningar icke i sista hand kunde
återföras till störningar i den religiösa
funktionen, som fastmer tillhör psykens bestånd. På
grundvalen härav och eggad av både kristen
och indisk mystik, har Jung uppfört ett
filosofiskt system, läran om det kollektiva
omedvetna, som just därför att han själv utgått från
Freuds psykoanalys, har blivit det
betydelsefullaste av alla försök till frigörelse ur den
freudska åskådningens gastkramning.
Jung är visst inte kristen, och hans ur
folkmystiken hämtade filosofi, som alltjämt ställer
nya problem under debatt, kan alls inte i
vattenklarhet tävla med Freuds linjeräta
sjut-tonhundratalsmaterialism, men så står den
också i en ständig rapport med ”föregående
släktens erfarenhet sedan millioner år
tillbaka”. Jungs teori om det omedvetna såsom
fyllt av ”psykisk arvsmassa” är vida mer
problematisk, men också vida mänskligare än
Freuds, vars mekanistiska inställning i många
sinnen rivit ned vad hans läkemetod kunnat
bygga upp. Även från psykoanalytiskt håll
har anmärkts, att Freuds extrema lärjungar
aldrig verka frigjorda och glada. Mindre
underligt, måste man säga, då han i sin rädsla
att tillmötesgå ovetenskapliga önskedrömmar
så gott som förnekar verkligheten av klar sol
och blå himmel.
Freud har alltid varit benägen att tillskriva
sina anhängares ”avfall” från honom själv
deras ovetenskapliga medgivanden åt
allmänhetens fördom mot hans lära om sexualitetens
betydelse för själen. Det vore kanske också
ursäktligt, om de av sina patienter lärt sig att,
som en läkare sagt, ”när man vill få någon
att lyssna, skall man inte börja med att skära
öronen av honom”. Detta sista är emellertid
just vad Freud till många vänners stora sorg
gjort i sitt på samma gång beundransvärda och
neurotiska ”fiat justitia, pereat mundus”, som
inte tillåter honom att betrakta sina
motståndare annat (in som sina och sanningens
fien
der, eftersom han själv i likhet med Israels
profeter identifierar sin förkunnelse med den
absoluta sanningen. Det ligger en bitter tragik
i detta att han i sin teori på visst sätt nödgas
förneka vad han genom hela sin livsgärning
sökt förmedla till den lidande mänskligheten,
nämligen ”den kärlek, som går genom
världen”.
Och nu har Freuds öde blivit, att denna
mänsklighet i grunden står tacksammare
gentemot epigonerna, särskilt Jung, än gentemot
den store upptäckaren. Varför? Själv tror han
nog, att detta beror på deras smidighet att
göra psykoanalysen acceptabel för
allmänheten genom att tumma på sanningen — Adler
med sin lära om maktdriften och Jung med
sin ”komplexa psykologi”. Men skulle det inte
likaväl kunna vara så, att de själva tro på sina
läror och därför måste förkunna dem, även
om den förkunnelsen visar sig bättre
underlätta ”realitetsanpassningen” än vad Freuds
livsfientliga pessimism kan göra? Kanske
nämligen den realitet som omger oss, för en
verklig djupborrning kan komma att visa sig vara
något annat och mera än den vi med våra
sinnen uppfatta?
Vi måste vara Ivar Alm tacksamma för att
han genom sin intelligenta, välskrivna och
modiga bok tvingat psykoanalysens religiösa
problem på den svenska allmänheten. Och vi
hoppas, att turen nästa gång kommer till den
etiska sidan. Författaren har många
förutsättningar för fortsatt psykologiskt skriftställen,
bland annat kritik, entusiasm och
självständighet. Lydia Wahlström
Krig eller kultur
Krig eller kultur. Ny följd. Utgiven av Stig
Holm. Tiden. 3: 75.
Den nu utgivna andra delen av verket ”Krig
eller kultur” gör ett tämligen splittrat intryck.
Många framstående och lärda författare har
samarbetat vid verkets tillkomst, men tyvärr
kan man inte undgå intrycket, att de i någon
mån talar i munnen på varandra. Man finner
skarpsinniga analyser av vissa delproblem vid
sidan av karska deklarationer till förmån för
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
