Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur arbetar Ni? Enquêtesvar av Sigfrid Siwertz, Vilhelm Moberg och Ivar Lo-Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR ARBETAR NI?
tveklöst, entusiastiskt: Morgonen! Jag är helt
simpelt oförmögen både att koncipiera och
utarbeta något vid någon annan tid på dygnet.
Jag förstår absolut inte hur människor äro
inrättade, som skapa på kvällen och natten
efter att ha enerverats av en hel dags möten
och jäkt. Nej, jag sjunger morgonens lov, då
lyfter sig själen oberörd av små omsorger,
frisk och utvilad direkt ur sömnens renande
och förnyande bad. Jag är så rädd att gripas
av dagens futila plikter och förströddhetens
fångstarmar, att jag icke ens vågar dra på
mig kläderna utan ligger kvar i sängen och
kastar ned mina uppslag och idéer, alltså
företeende en viss ytlig likhet med den där lilla
damen i Paris, om vilken det sades att hon
nötte mera lakan än skor. Jag skriver på
spiralblock och med blyertspenna. Redan en
bläckpenna sätter mig ur stämning och
framkallar symtom som liknar skrivarsjuka, varför
jag också är en sen och eländig brevskrivare,
när hövligheten förbjuder mig att använda
skrivmaskin. Men med blyertspennan är jag
outtröttlig och kan ofta, alltjämt i sängläge,
fortsätta mitt arbete från klockan åtta på
morgonen fram mot tretiden, då jag inte sällan
måste ut och promenera bort en lätt
huvudvärk.
Ett par månader ha alltså gått och utan att
jag arbetat efter en fixerad plan ha mina
anteckningar samlat sig till något som börjar
likna en roman, en novellsamling eller ett
skådespel. Nu börjar sovrandet,
sammanfogandet, uppbyggandet, ett arbete som tar
på krafterna och icke är så lustbetonat som
det lösaktiga umgänget med stundens infall.
Efter en dag av sådan syntetisk furia ser
rummet ibland ut som platsen för ett
snö-bollskrig, en sådan massa av hopknycklade
och bortkastade blad ligger det på golvet.
När blyertskonceptet så är färdigt stiger jag
triumferande som en nybliven moder upp
från mitt sängläge och ringer efter en skriv-
maskinsfröken, för vilken jag på något mer än
en vecka och till ett pris av en femtio kronor
dikterar en bok på trehundra sidor. Det är
rena ekonomiska vanvettet att själv sitta i en
månad och möda sig med nedskrivandet.
När boken sen kommer ut så klagas det
allmänt över dess kyliga intellektualitet, så
inte ser det ut som om den impregnerats med
den goda sängvärmen.
Ja, härmed har jag alltså — fast ivrig
fri-luftsmänniska och sportsman — offentligen
bekänt att jag är en horisontal författare, även
med risk att ge anledning till en del
kvickheter. Horisontal kallar man ju exempelvis
i U. S. A. en boxare, som alltför ofta kysser
canvasen. Den verkligt elake kunde säga att
han fann mina böcker sömngivande och alt
detta ej var egendomligt i betraktande av det
läge vari de författats. Men jag vill inte
beröva den ärade läsaren varje tillfälle att
själv vara rolig och överlägsen.
Nästa fråga är på vilken tid av året det går
bäst att skriva. Svaret blir: under de mörka,
snölösa vintermånaderna, ty då drivs man till
arbetet av ren förtvivlan ... På sommaren äro
seglingens frestelser för stora och framåt
vårkanten är det fjällen och skidorna. De fria
yrkena ha sin charm, men det är en ständig
slitande kamp med lättjan och
kringströvan-dets drifter. Jag måste här göra en bekännelse,
jag är inte fri från vad psykiatrikerna kalla
dromomani, luffarsjuka. Funnes icke
november, samvetets månad, skulle jag stå mig slätt.
Till råga på allt är B. L. M. nu indiskret
nog att fråga mig, om jag anser författandet
beroende av flit och rutin eller inspiration.
Jag svarar med en inspirerad tystnad. Det ska
för resten bli roligt att samla de svar som
här komma att ingå och göra en jämförelse
mellan dem.
Frågas så i vilken omgivning jag arbetar
bäst. Svaret framgår av det föregående. Jag
arbetar i min säng och alltså med ett
mini
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
