Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur arbetar Ni? Enquêtesvar av Sigfrid Siwertz, Vilhelm Moberg och Ivar Lo-Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR ARBETAR NI?
Ivar L o - J o h a n s s o n:
Aforismer om skrivandet
Det är svårt att skriva, och jag har försökt
många metoder.
Under mitt första författarskap fanns intet
val. Ända till 1928—29 arbetade jag långa
tider parallellt med kroppsarbete. Natt- och
söndagsskrivandet var då självfallet. Alltjämt
arbetar jag kanske bäst på söndagar, då annat
folk går ledigt. Det är kroppsarbetarens
nedärvda skamkänsla inför något sådant
pickel-göra som att skriva.
I och med romanerna råkade jag först in
i den individualistiske författarens tragiska
klättringslek ”ekorren på hjulet”. Jag arbetade
som det föll sig, slog dank, umgicks med
författare, vakade på nätterna och sov på
dagarna, trodde på geniet, på inspirationen,
på ingenting, var rotlös. Jag kände mig smått
vimmelkantig vid tanken på alla de stora
romaner, jag ämnade plocka ur luften. Det
tog sin tid, innan det gick upp, att detta var
vansinne.
Först efter återknytandet till min barndoms
miljö och till lantarbetarna fann jag mitt
skrivandes rytm. Statarna gav mig tillbaka
tron. De hade sina verktyg, liksom jag mina.
Mina senare berättelser har koncipierats i
statarkök, på bussresor, på tågresor, i samtal
med människor, som inte haft en tanke på
böcker. Ibland har jag också gjort
anteckningar. Mestadels har det varit överflödigt.
Jag har kunnat, vad jag ämnade skriva, förut.
Det hade bara tillfälligtvis fallit ur minnet.
Årstider, omgivning, material är mig
fullständigt likgiltiga. Jag är ingen mimosa.
Författarskap är personligt offer. Ingen
begåvning, hur stor den än rnå vara, har blivit
en betydande författare utan stor personlig
försakelse av glädje. Ingen betydande
författare har i längden kunnat vara lyckligt gift.
En författare bör inte gifta sig. Man kan vid
varje någorlunda begåvad författares
giftermål iaktta en tydlig nedåtkurva i hans
produktion. Han kan icke dela allt sitt ansvar,
all sin tanke, sin iver åt två håll, som för
honom är lika värdefulla.
Bind dig vid stolen. De stora romanerna har
sin hemlighet. En helt liten passus i en roman
på sexhundra sidor kan stå på bara ett enda
ställe i boken. Det är sådana småting, som
kostar en författare veckor av tid, av
kärleksfullt arbete. Och det är just sådana småting
läsaren inte märker. Så obevekligt hård, så
meningslöst lättsinnig är konsten.
Arbete a och o. Jag börjar få allt större
aktning för det vita papperet, allt större
aktning för den skicklige boktryckaren. Jag
arbetar sorgfälligare på manuskriptet och
mindre, i korrekturet. Ofta, när jag skriver,
kommer mig gamle Gutenberg i tankarna . . .
En smula större vördnad för skrivandet skulle
vi moderna författare inte ta skada av.
Jag abonnerar alltjämt på urklipp. Ovettet
gör mig inte längre så mycket.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
