Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Fransk kritik — och dansk - Anmälda böcker - Thibaudet, Albert, Histoire de la littérature française
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
FRANSK KRITIK
- OCH DANSK
Då Albert Thibaudet i fjol bortrycktes
av döden, höll han just på att lägga sista
handen vid en stor fransk litteraturhistoria,
ett sådant verk som en kritiker skriver först
mot slutet av sin bana och som avser att ge
ett koncentrat av hans upplevelser i diktens
och tankens värld. Andra händer ha fått
befordra verket till trycket. Till en början
föreligger nu ”Histoire de la littérature frangaise
de 1789 å nos jours” (Librairie Stock, Paris).
Framställningen skall senare kompletteras
bakåt i tiden.
Den ståtliga volymen kan inte begagnas
som handbok. Därtill är den alltför nyckfull
beträffande data, biografiska och
bibliografiska notiser. Sista kapitlet, som behandlar
litteraturen efter 1914, är endast ett fragment.
Thibaudet hade stora svårigheter att få bukt
med det allra färskaste stoffet, och avsnittet
i fråga blev aldrig fullbordat. Det vimlar
i boken av roande anspelningar och muntra
underförstånd, som måste gå den helt oinvigde
förbi. För den som tidigare är något
bevandrad i landskapet erbjuder den en oerhört
stimulerande läsning, men även han känner
sig ibland ohjälpligt utanför. Stilen är laddad
med blixtrande infall, överraskande bilder och
lekfulla associationer och likväl full av
klarhet och behag. En nordisk läsare kan mer än
en gång komma att tänka på Vilhelm
Ander-sen. Likt den store danske humanisten förenar
Thibaudet djup ursprunglighet, nästan
primi-tivitet, med den högsta, mest förfinade kultur.
Bourgognaren Thibaudet har sina rötter långt
ned i den franska jorden, liksom Vilhelm
Andersen i den danska.
En annan beröringspunkt: det torde vara
ytterst få kritici, som i likhet med dessa båda
våga sig på det vådliga företaget att
karakterisera egna insatser. Och som dra sig ur
spelet med bibehållen värdighet! Materialets
uppdelning efter generationer är slutligen
också något som Thibaudet har gemensamt
med Vilhelm Andersen. Tillvägagångssättet
har, såsom varje sådan ofrånkomlig
klassificering, sina svagheter i form av ofta mycket
påtaglig konstruktion eller generalisering. Så
ha, för att nämna ett enda exempel, Anatole
France och André Gide kunnat hamna i
samma båt. Men metoden står i förbund med
släktets eget liv, och den har öppnat en rad
nya, rikt givande utsikter över den franska
litteraturens alltid lika fascinerande terräng.
Med ena sidan av sitt väsen har Thibaudets
litterära kritik städse stått i intim och
fruktbar förbindelse med tänkandet. Han har förut
ägnat ett större arbete åt Bergson och har själv
tagit bestående intryck av dennes filosofi. Utan
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
