Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lulofs, Madelon, Hungerpatrullen, anmäld av Thure Nyman - Nilsson, Martin P:n, Forntidens historia; Valmin, Natan, Arbete och slaveri i antiken, anmälda av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Han har vidare ansvar för sig själv och sin
familj, som är beroende av honom. Och han
har slutligen ansvar för de män som ställts
under hans befäl, för deras liv och för dem
som i sin tur beror av dem. Han är kanske
inte tillräckligt hänsynslös, han har måhända
lite för mycket hjärta. Situationen är minst
sagt fruktansvärd, och han gör
övermänskliga ansträngningar för att rädda åtminstone
livet åt alla, när han inte längre är i stånd
att rädda äran åt sig själv. Men slumpen,
ödet, oturen förföljer honom från början till
slut. Det är bara den gemensamma faran som
håller ihop det hela, tron på att den som fått
befälet också ska vara den som kan finna
räddningen. Vid hans sida står sergeant
Scholten som represéntant för den plikttrogne
och med sin befälhavare solidariske soldaten,
medan den ”tyske fältväbeln” Lederer med
sina underhuggarfasorier i sin överordnades
svaghet ser ett tillfälle att utmärka sig själv
och få plats för sin äre- och härsklystnad.
Mellan dessa bägge människor, som på grund
av karaktärsmotsatserna hyser en utpräglad
och ofta visad motvilja mot varandra,
uppstår ”en förbrödning, en instinktiv
gemenskapskänsla inför ett ovisst öde, ett slags
endräkt, som egentligen inte har att göra vare
sig med det förgångna eller ens med dem
själva”. I dessa ord har författarinnan givit
klaven till hela problemet, som dessutom får
en mångskiftande belysning i en rad episoder
och gestalter: den dumme javanesiske
bonden Towokromo, som inte förstår, varför man
överhuvudtaget ska ge sig ut på farliga
expeditioner, när man har det så lugnt och
bra hemma vid risgrytorna, och som på sitt
naivt orädda sätt uttalar det farliga ordet
”vilse” och tycker att man ska vända om;
den krigslystne timoriten Toegono, som in i
det sista hoppas få användning för sin
kle-wang i ett hederligt handgemäng; de bägge
straffångarna som ser friheten hägra och
råkar i tvist om en gulden.
Miljön är återgiven med en färgstyrka som
stundom når en nästan kuslig intensitet, men
vad man framför allt beundrar hos
författarinnan är hennes förmåga att leva sig in i
och gestalta situationer och karaktärer.
Thure Nyman
Modern syn på antikens
historia
MARTIN P:n NILSSON: Forntidens historia.
Gebers. 5: —.
NATAN VALMIN: Arbete och slaveri i
antiken. Natur och Kultur. 2:25.
Intresset för antiken är i omisskännligt
stigande. Orsakerna härtill äro mångahanda.
Man kan peka på de nya arkeologiska
forskningsresultaten, vilka ställt åtskilliga sidor av
antikens liv i en rriera levande dager än
någonsin förr. Man kan också hänvisa till den
medvetna apoteosering av antiken och de mer eller
mindre levande traditionerna från antiken
som försiggår särskilt i fascismens Italien.
Men framför allt måste man understryka ett
starkt framträdande drag i samtidens
andliga liv: insikten om en väsensgemenskap i
många stycken mellan den alexandrinska och
romerska senantiken och vår egen tid. Detta
är icke något litterärt påfund av Spengler och
hans eftersägare utan en spontant och på
många olika håll samtidigt framvuxen insikt.
Det är självfallet att denna andliga inställning,
som är något både nytt och typiskt för vår
samtid, måste leda även till en ny syn på den
klassiska forntidens historia.
Vi svenskar ha gjort en både vacker och
bemärkt insats i den moderna
antikforskningen, främst på det arkeologiska området.
Men vi ha också lyckan att i vårt land äga
en vetenskapsman, som vid sidan av sin rent
vetenskapliga gärning skänkt den bildade
svenska publiken en rad arbeten, i vilka den
moderna synen på antiken på ett fängslande
och tankestimulerande sätt sammanfattats.
Professor Martin P:n Nilsson i Lund har
sålunda i ”Den romerska kejsartiden” gett
oss en efter de senaste forskningsresultaten
orienterad bild av denna världsepok, där den
intresserade sj älv kan konstatera, hur
häpnadsväckande moderna många av antikens
samhällsproblem te sig. Egentligen skulle man
kunna konstatera, att först vår egen tid nått
möjlighet att bedöma antiken som allsidig
verklighet. Först vi ha nämligen gjort de
erfarenheter som göra det möjligt för oss att
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
