Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hildebrand, Karl, Afrika, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
En bok om Afrika
KARL HILDEBRAND: Afrika.
Kolonialmakter och infödda folk.
Gebers. 10:—.
Det är mycket sällan, som en svensk
historiker får anledning att syssla med aktuella
kolonialpolitiska problem. Orsaken är
tämligen naturlig. Ett land som Sverige, vilket
aldrig varit kolonialmakt i egentlig mening
och som är i total avsaknad av koloniala
aspirationer, har i regel andra frågor att
uppställa för sina historiker. Då man lyssnar till
den hetsiga debatt, som i dessa dagar föres
mellan ”hungriga” och ”mätta” stater om en
rättvisare fördelning av världens
råvarutillgångar, undrar man dock ofta, om det inte
skulle vara värt att en lugn och lidelsefri
stämma höjdes från ett håll, där man aldrig
kunde misstänka nationalistiska
bevekelse-grunder. Redan av denna grund bör man
hälsa ovanstående svenska inlägg i den
kolonialpolitiska diskussionen med
tillfredsställelse. Man gör det också så mycket hellre
som Karl Hildebrands arbete fyller mycket
höga anspråk på vederhäftighet och koncis
framställning.
Boken om Afrika, kolonialmakter och
infödda folk, borde vara en maning och
varning för alla de politiska kåsörer i
dagspressen och annorstädes, som på sistone tagit
till orda i diskussionen om det väldiga
ekonomiska och världspolitiska sammanhang ur
vilken den nuvarande kolonialpolitiska
situationen vuxit fram. Hildebrands arbete vilar
helt på den nyktra fakticitetens säkra grund
och han gör sig aldrig skyldig till de så
kallade geopolitiska spekulationer, som för
närvarande beteckna den högsta visheten i
en del europeiska länder. Han har begränsat
sin framställning till Afrika och däruti har
han otvivelaktigt gjort mycket klokt. Ty nu
liksom vid sekelskiftet är det Afrika som står
i kolonialpolitikens centrum, detta trots att
kontinentens uppdelning mellan olika
europeiska makter nu kan sägas vara ett
fullbordat faktum.
I stora och breda drag skildras de få
återstående självständiga staterna i Afrika och
författaren ger en förhållandevis fyllig bild
av infödingarnas ekonomiska, politiska och
kulturella liv. Av aktuellt intresse är
givetvis framställningen av Abessinien före det
italiensk-abessinska krigets utbrott. Denna
översikt är i all sin knapphet säkerligen den
bästa som föreligger på svenska. I kapitlet
om de italienska besittningarna i Afrika, där
Hildebrand ger en skrämmande bild av
fascismens brutala infödingspolitik, ger han också
en utmärkt redig och lidelsefri framställning
av det italiensk-abessinska krigets orsaker och
förlopp ända fram till proklamerandet av
den italienske konungen som kejsare av
Abessinien.
Frankrikes stora afrikanska välde har
be-retts stort utrymme i Hildebrands arbete och
här lägger man särskilt märke till den fylliga
framställning, som givits åt den på en gång
mycket skiftande och ändock på ett
egendomligt sätt enhetliga administrationen av de
olika franska kolonierna. Det största
utrymmet har av naturliga skäl givits det brittiska
kolonialriket i Afrika. Det är en långtifrån
uppmuntrande läsning. Sydafrikanska
unionens snäva och reaktionära politik mot den
färgade befolkningen i våra dagar hör förvisso
inte till de vackraste kapitlen i Brittiska
imperiets historia. Av särskilt intresse är
redogörelsen för den främste nu levande brittiske
kolonialpolitikern lord Lugards försök att i
Brittiska Västafrika införa ett slags ”indirekt
styrelse”.
I slutet av sitt arbete diskuterar Hildebrand
också de aktuella tyska kraven på att återfå
sina under världskriget förlorade afrikanska
besittningar. Han betonar kraftigt de
svårigheter, som här möta, framför allt i de forna
tyska områden, som nu förvaltas som mandat
av Sydafrikanska Unionen. Själv anser
Hildebrand och här vill anmälaren instämma, att
den lyckligaste lösningen skulle vara, om de
åtminstone tidigare mycket vanskötta
portugisiska kolonierna kunde mot kompensation
överlämnas till Tyskland. Dessa koloniers
utveckling kan omöjligt befrämjas av endast
portugisiskt kapital, utländska investeringar
bli förr eller senare nödvändiga. Här menar
Hildebrand, att Nationernas Förbund kunde
ha en viktig uppgift att bli den förmedlande
organisationen.
Det är många och viktiga problem, som
rullas upp i Hildebrands arbete, problem,
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
