Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hildebrand, Karl, Afrika, anmäld av Bo Enander - De Geer, Jakob, Individualismens ödestimma, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
som på det djupaste beröra hela den politiska
och ekonomiska utvecklingen. Det kanske
svåraste och för framtiden mest
skickelsedigra av dessa problem är förhållandet
mellan de vita herrarna och deras svarta
undersåtar. För kolonialmakterna är det
nödvändigt, framhåller författaren, att det skapas
”vilja till samarbete och ej utmaningar emot
de infödda folken. Européerna har ett
utomordentligt ansvar för utvecklingen i Afrika:
På deras klokhet, fördomsfria prövning av
reformförslag och framsynthet vila
förhoppningarna om en stor framtid för Afrikas
folk.”
Det är inte många randanmärkningar en
recensent får lust att göra vid läsningen av
Karl Hildebrands bok. Det blir rent
periferiska anteckningar, men anmälaren skulle
dock vilja ifrågasätta, varför inte ett
över-siktsarbete av detta slag försetts med ett
person- och sakregister, som i hög grad skulle
underlätta dess användning i de studiecirklar,
där det bör få sin givna plats. Frånvaron av
en karta över Afrika förtar också till en del
nöjet av läsningen.
Mot den förträffliga, halvt resonerande
litteraturförteckningen kan inte riktas mycken
kritik. Särskilt värdefullt är att författaren
observerat alla viktigare reseskildringar, som
från senare år föreligga på svenska. Men man
frågar sig, varför inte det moderna
standardverket för fransk kolonialpolitik, Hanoteaux’
och Martineaus Histoire de colonies
fran-gaises fått en plats i den annars rikhaltiga
förteckningen på fransk kolonialpolitisk
litteratur. Enstaka inadvertenser i fråga om
återgivandet av utländska institutioner
förekomma, men knappast av någon större
betydelse. Måhända stöter det dock en och annan
att se det engelska ”lieutenant-governor”
återgivet med ”löjtnant-guvernör” i stället för
det riktiga viceguvernör.
Men dylika anmärkningar väga lätt mot de
många påtagliga förtjänster, som denna
pålitliga och klara handledning i modern
kolonialpolitik besitter. Karl Hildebrands
historiska författarskap har — trots att han själv
länge tagit aktiv del i de politiska fejderna —
alltid präglats av ärlig strävan till objektivitet
och en angenämt kylig avvägning av olika
synpunkter. Samma förnämliga egenskaper
äger också hans senaste arbete, som förtjänar
att noga begrundas av alla, som önska få en
något så när säker inblick i de politiska och
ekonomiska faktorer, som bestämma både
Europas och Afrikas öden. Bo Enander
Politiska essayer
JAKOB De GEER: Individualismens
ödestimma. Wahlström & Widstrand.
4: 75.
Baron Jakob De Geer är känd som en
distingerad outsider på den utrikespolitiska
journalistikens fält. När han skriver i
tidningarna sker det med något av den
kultiverade måtta och pondus, som av ålder präglar
de politiserande engelska gentlemännen på
Times’ insändarsida. Jakob De Geer hör till
dem som föredrar att uppleva och begrunda
mycket, innan de skriver litet. Bakom de
utrikespolitiska essayer, som De Geer nu har
skickat ut på bokmarknaden, ligger en myckel
rik fond av den bildning, som förvärvas genom
långa och instruktiva resor till främmande
länder.
I allmänhet visar De Geer stor förståelse
för franskt väsen och fransk politik, men han
fäller ganska hårda ord om den franska
politik, som fördes under de första efterkrigsåren.
De franska högerregeringarnas hårda
pressande av skadeståndskravet måste till sist
uppges inför Tysklands vägran att betala, och bit
för bit har Tyskland sen skruvat
revisions-skruven vidare. Hade det inte varit klokare
att i tid försöka tillhandla sig en uppgörelse
med Tyskland? frågar författaren.
Möjligheterna att för närvarande uppnå en
överenskommelse skattar han inte högt. Hitlers
freds-bedyranden sätter De Geer inte någon större
tilltro till. Han uppmanar läsaren att
skärskåda Hitlers många löften i kronologisk följd
och på den vägen söka skaffa sig en
helhetsbild av den tyske ledarens ”pålitlighet och
sanningsenlighet”. Tysklands utträde ur
Nationernas förbund framstår ur denna synpunkt
inte som någon obotlig förlust.
Baron De Geer hör inte till de
utrikespolitiska skribenter, som tror sig om att kunna
läsa ut framtiden ur sin egen outtömliga
visdoms flöden. Konsten att spå tillhör ju
spå
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
