Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fahlbeck, Erik, Idéer och män, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
missförstått nationell historieskola velat göra
gällande — alltid varit svenskt ursprunglig
och självständig. Tvärtom: de i Europa gängse
politiska idéerna ha ofta hos oss med särskild
styrka brutit sig mot de inhemska
traditionerna, och ur brytningen dem emellan har
vår svenska politiska verklighet formats.
Det tidsskede, från vilket docenten
Fahl-beck valt de ämnen han behandlat i
föreliggande arbete, är just i detta hänseende av ett
särskilt intresse. Nyromantikens kamp med de
från sjuttonhundratalet ärvda
upplysningsidéerna sätter i hög grad sin prägel både
på politiskt liv och allmänt åskådningssätt i
Sverige under adertonhundratalets fyra första
årtionden. Först mot mitten av århundradet
tränga sig de nya sociala problemen fram till
allmännare uppmärksamhet, men redan från
1840-talet kan man märka hur
industriarbetarklassens kommande kamp kastar sin skugga
framför sig. Detta allt hör emellertid samman
med en senare tid. Karl-Johanstiden
domineras som sagt ideologiskt av brytningen
romantik—upplysning och politiskt av
motsättningen mellan konservatism och liberalism.
Denna intresseväckande idébrytning har
docenten Fahlbeck på ett lyckligt sätt
levandegjort genom att skildra den politiska
idévärlden hos ett representativt urval av landets
ledande män.
En dylik uppgift kräver av sin författare
en mångsidigare allmän utrustning än man
i förstone skulle antaga. Det erfordras sålunda
både en vidsträckt idéhistorisk beläsenhet och
en bred orientering i tidens allmänna historia,
samhällsliv och skaplynne. Utan allt detta bli
även samvetsgrant utförda personmonografier
föga intresseväckande produkter.
Docenten Fahlbeck fyller emellertid dessa
anspråk. Genom sin medverkan till
framställningen av tidens parlamentariska historia i det
stora samlingsverket till svenska riksdagens
femhundraårsjubileum har han dokumenterat
sig både såsom en framstående allmän
kännare av tidevarvets historia och såsom
särdeles väl insatt just i de former av politiskt
liv, inom vilka de i hans senaste arbete
behandlade personligheterna strävat och verkat.
Redan i inledningsuppsatsen, ”Konservatism
och konservatism”, går författaren själva
huvudproblemet in på livet. Detta är ”den nya
idékonservatismens” framväxande och
klar
görandet av dess ursprung. Författaren finner
att denna andliga tidsföreteelse har sina rötter
både i den ”naturvuxna” konservatism, som
alltid är tillfinnandes, och som fick en levande
och genialisk tolkare i Burke, och vid sidan
därav även i en alltmer medveten motsättning
mot ”den negativa historiska inställningen”,
med dess traditioner från naturrättslärare och
fransk revolutionär upplysningsradikalism.
Thorilds senare författarskap, som författaren
rätt mycket sysselsätter sig med i denna
allmänt orienterande inledningsuppsats, inordnar
han utan tvekan — i trots av den äldre
Thorilds tveksamhet inför folkväldet — i den
senare huvudkategorien.
Fahlbeck övergår därefter till ett studium
av de båda åskådningssättens brytning hos
ledande svenska politiker under årtiondena
efter 1809 års statsvälvning.
I den följande uppsatsen, ”1
brytningstider”, uppehåller sig författaren
huvudsakligen vid den av Tegnér framgångsrikt
förhånade Lorenzo Hammarskiölds högst
varierande politiska åskådningsutveckling. Han har
i en studie över denna tidskänsliga och
receptiva personlighet funnit möjlighet att på ett
intresseväckande sätt illustrera tidskurvans
allmänna riktning. Ty den politiskt likaväl som
litterärt dilettantiske nyromantikerns
övergång från jakobinsk radikalism till historiskt
betonad konservatism är just en dylik
tids-kurva.
I nästa essay, ”Hans Järta vid
grundlags-riksdagen 1809—1810”, ger författaren en ny
belysning av den originella, lidelsefullt
satiriska och ej sällan geniala personlighet, vilken
— trots allt vad som i motsatt riktning
anförts — dock synes vara den man som
framför andra satt sin prägel på 1809 års
grund-lagsverk.
Det tyngst vägande avsnittet i Fahlbecks
bok utgöres dock av de båda väl
genomarbetade och dokumenterade monografierna över
de båda oppositionsledarna Fredrik Bogislaus
von Schwerin och Thore Petre.
I sin framställning av dessa båda
personligheter har Fahlbeck också belyst övergången
från den äldre aristokratiska, moderata och
ämbetsmannamässiga riddarhusoppositionen
till den yngre, självmedvetna borgerliga
liberalismen med radikala inslag.
Den grevlige oppositionsmannen von Schwe-
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
