Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - De Geer, Jakob, Individualismens ödestimma, anmäld av Åke Thulstrup - Fahlbeck, Erik, Idéer och män, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
käringarna i. pregnant mening, och det skulle
ha gjort ett förbryllande intryck att påträffa
spår av detta slags kvasivisdom hos en så
vederhäftig författare som Jakob De Geer.
Men inte heller han kan undgå att göra vissa
gissningar beträffande framtiden. I stort sett
tycks han betrakta läget som ganska
allvarligt. De tyska revisionskraven måste ju
härnäst gälla Versaillestraktatens
gränsbestämmelser, och en gränsrevision kan inte försiggå
utan krig, anser författaren.
Revisionsproblemet behandlas ingående.
I likhet med neutralt resonerande människor
i de flesta länder synes De Geer betrakta vissa
delar av den redan verkställda revisionen som
välmotiverade. Det gäller särskilt
skadeståndets strykning. Men för den ihärdiga
propagandan mot Versaillestraktaten som helhet,
som Tyskland av gammalt driver och som
den tyska pressens eftersägare i andra länder
villigt lånar sig till, har författaren ingenting
till övers. Han underkänner helt det gängse
skränet mot fredsuppgörelsernas påstådda
orättmätighet och erinrar om att dessa
förkättrade gränsdragningar skänkte sextio
millioner människor nationell frihet. Inför
polackernas, esternas, letternas, litauernas, tjeckernas
och sydslavernas befrielse betyder ett par
millioner tyskar och ungrare under
främlings-väldet inte alltför mycket, menar han. Han
avvisar det vanliga påståendet, att
fredsuppgörelsernas gränsdragningar skulle utgöra
några mera påfallande kränkningar av
”Wil-sons allmänna principer”. I varje fall gäller
detta inte om Tysklands gränser, menar han.
Baron De Geers reflexioner kring de aktuella
storpolitiska problemen lämpar sig särdeles
väl som introduktion för ett närmare studium
i dessa frågor. Här finns alla nödvändiga
ingredienser för en sådan handledning:
omdömets måtta och balans, utblicken över
sammanhangen, en sällsport klar och ren stil.
Det är beklagligt, att man inför ett så
ypperligt arbete även skall behöva komma med
reservationer. Man kan inte annat än hysa
betänkligheter inför författarens funderingar
kring de olika nationernas så kallade
folklynnen. På Balkan skådar författaren ”många
raser, greker, slaver, latinska folk med flera
med de mest skilda seder och lynnen”, och på
andra ställen konstaterar författaren, att
frans
männen är lidelsefulla individualister och att
”tyskens förmåga av lydnad är otrolig”. Man
gör väl ändå det tyska folket en ganska svår
orätt, om man helt och hållet bedömer dess
så kallade folklynne efter regimen Hitler.
Författaren tycks tro, att folklynnet på något
mystiskt sätt hänger samman med det språk
människorna talar. Detta egendomliga
samband kan tänkas etablerat endast på så sätt,
att nationerna förutsätts utgöra etniskt
homogena enheter. Men det är just det nutidens
nationer inte är. Det är mycket sant, att det
finns grekiska, slaviska och latinska språk på
Balkanhalvön, men efter alla folkvandringar,
krig och massakrer, som denna del av världen
under de sista årtusendena har varit utsatt
för, måste den allmänna etniska
amalgame-ringen ha fortskridit mycket långt. Detsamma
gäller, ehuru i mindre grad, om
Centraleuropa. Inte heller det tyska folket utgör
någon utpräglad etnisk blodsenhet med
bestämda karaktärsdrag. Den fascistiska
diktatur, som för närvarande råder i Tyskland, är
ett uttryck för en allmänteuropeisk
diktaturrörelse, som för övrigt söder om Alperna har
avsatt nästan på pricken samma resultat som
i Tyskland. Cromwells diktatur i
sextonhundratalets England uppvisade på sin tid
slående likheter med Hitlers. Icke förty
fortsätter man att underhålla oss om de oerhörda
skiljaktigheterna mellan engelskt och tyskt
”folklynne”. Hela detta betraktelsesätt bottnar
i en egendomlig synvilla. ÄKE Thulstrup
Politisk idéhistoria
ERIK FAHLBECK: Idéer och män. Norstedts.
5: 50.
Med sitt senaste arbete har docenten
Fahl-beck givit sig in på ett fruktbart och i vårt
land hittills föga odlat fält. Den politiska
idéhistorien har hos oss alltför länge skjutits åt
sidan till förmån för studiet av
konstitutionella och statsrättsliga problem, vilka dock
aldrig kunna få sin rätta bakgrund utan ett
tillräckligt beaktande av den allmänna
andliga utvecklingens återverkan på den
politiska åskådningen. Det är ej heller på något
sätt sant, att vår författnings- och
samhällsutveckling — såsom en yverboren och
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
