Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
England och Sverige
Vad vet man i England om svensk kultur
av i dag? Frågar man på måfå några
engelsmän, får man nog oftast svaren Orrefors,
Östbergs stadshus och Greta Garbo. Ett skickligt
lett förhör skall kanske ytterligare lyckas
avpressa dem en bekännelse att de hört talas
om Strindberg, Selma Lagerlöf, Carl Milles
och Zorn. Om den svenska litteraturen eller
rättare den skandinaviska litteraturen härskar
den allmänföreställningen att den är
högtidlig, sorglig och med förlov sagt tråkig. Om
den svenska konsten torde inga som helst
allmänföreställningar härska i England, och i det
fallet kunna engelsmän och svenskar ta varann
i hand, ty få här i landet veta något om
modern engelsk konst och många ifrågasätta
att något dylikt överhuvudtaget existerar.
Däremot hysa vi ju ett livligt intresse för modern
engelsk litteratur, som utan tvivel sedan tio,
tjugu år tillbaka är Sveriges största andliga
importvara.
Ungefär så ter sig väl den kulturella
balansen de båda länderna emellan. Att England
har ett övertag är ju bara naturligt. Men det
finns skäl att önska att det inte vore fullt så
stort, att mera gjordes för att sprida
kännedom om svensk kultur i England. Som det nu
är påträffar man ytterst sällan i engelsk press
eller litteratur bevis på att vederbörande är
verkligt initierad i svenska kulturförhållanden
men däremot mycket ofta bevis på motsatsen.
De ovan angivna allmänföreställningarna
sträcka sig högt upp i den tongivande
intellektuella eliten.
Huruvida en recensent vid namn Arnold
Palmer bör räknas dit kunna vi lämna därhän,
han har i varje fall i ett så förnämligt organ
som den litterära månadstidskriften The
London Mercury (den mest spridda på sitt
område) anmält Frida Strindbergs bok ”Marriage
With Genius” (en översättning av
”Strindbergs andra hustru”) och i samband därmed
fällt generella omdömen om svensk, kultur,
som böra annoteras. Man har nämligen som
sagt på känn att de äro typiska för bildad
engelsk opinion, i varje fall skola de säkert
bidraga till att påverka denna. Mr Palmer
skriver:
”Det var onekligen förvånande vilken
spännvidd, styrka och originalitet som detta [-[Strindbergs]-] {+[Strind-
bergs]+} intellekt besatt; hans ’genf låg i
hjärnan snarare än i hans konstnärliga utrustning.
Som konstnär hotas Strindberg redan av det
öde, som synes drabba all modern svensk
konst. För tio, femton år sedan diskuterades
hans verk lika flitigt som Ibsens, men hur
många tusen läsare har i dag Ibsen för var
och en av Strindbergs? För tio, femton år
sedan [sic] påkallade Sverige Europas
uppmärksamhet för en målare vid namn Zorn;
vem stannar i dag framför någon av Zorns
tavlor? De skandinaviska målare som uppnå
ens andra rangen — Munch, Lund, Johansen,
Hammershøi — äro norrmän och danskar.
Den skandinaviska musik, som spelas i
konsertsalarna världen runt, är av Grieg och
Sibelius — en norrman och en finne. Vi ha
de svenska skulptörerna Carl Milles och Eldh
och naturligtvis stadshuset i Stockholm, men
även beträffande dessa en gång så lovsjungna
börjar man nu höra vissa tvivel. Det tycks
vara något fel med den svenska konsten.
Fröken Garbo synes ha lika goda chanser som
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
