Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
någon annan att bli den som lämnar dess
bidrag till det tjugonde seklet.”
Vad skall man nu säga om detta? Man kan
omedelbart säga att mr Palmers reflexioner
vittna om grov okunnighet och ytlig
uppfattning. Okunnigheten framgår inte bara av det
han underlåter att säga utan även av det han
säger. Hans urval av skandinaviska målare,
som rentav nått andrarangsplatser, är löjligt.
Munch står i särklass i Norge, och Joakim
Skovgaard och Willumsen äro Danmarks
representativaste målare i modern tid.
Skovgaard är en av alla tiders största religiösa
målare, vilket borde vara känt även utanför
Danmark vid det här laget. Det nya norska
monumentalmåleriet är också en
konstföreteelse av europeiska mått. Detta blott som
exempel på okunnigheten hos den engelske
kritikern. Tyvärr sätter han likhetstecken
mellan sin kännedom om svensk konst (ordet taget
i vid bemärkelse) och dennas betydelse. Jag
intresserar mig inte längre för Strindberg, jag
är trött på Östbergs stadshus och Milles (det
kan man nästan förstå efter allt som skrivits
i England just om dessa), jag känner inte till
någon annan svensk litteratur, ergo: det måste
vara något fel med den svenska konsten. Så
resonerar mr Palmer. Den svenska konstens
värde blir för honom liktydigt med dess
ryktbarhet, enkannerligen i England. Ett sådant
resonemang behöver ju inte bemötas, det faller
på sin självgodhet. Men en sak är tydlig: vi
behöva en effektivare kulturpropaganda i
England. Något måste göras för att underrätta
engelsmännen om att vår kulturella
verksamhet inte inskränker sig till att tillverka glas
och exportera filmstjärnor till Hollywood, att
inte all skandinavisk litteratur är morbid eller
storvulet tråkig och att vårt måleri faktiskt
inte upphörde med de beställningsporträtt,
som Zorn utförde i England.
Vad är då att göra? Svårast ligger det till
för litteraturen. Genom Shaws flotta donation
av sitt Nobelpris till en fond för finansiering
av översättningar av svensk litteratur till
engelska existerar det ett ovärderligt
instrument härutinnan. Strindberg, Heidenstam, Pär
Lagerkvist ha därigenom i viss utsträckning
gjorts tillgängliga för engelsk publik, och
mera skall väl följa småningom. Hur dessa
översättningar äro gjorda kan jag inte uttala
mig om, men jag har från synnerligen initierat
håll erfarit att de flesta översättningar från
svenska till engelska, särskilt äldre upplagor
av Strindberg och Selma Lagerlöf, lära vara
dåligt gjorda. Enstaka yngre svenska
författare ha lockat förläggare till översättningar:
Hjalmar Bergman, Gustaf Hellström, Siwertz,
Olle Hedberg, Gösta Gustaf-Janson och Harry
Martinson finnas åtminstone representerade
med något eller ett par arbeten. Ingen av dem
har mig veterligt skördat någon större mängd
av ära eller guld på den engelska marknaden.
Till en del måste detta ha berott på att
kritiken och publiken icke förmått placera in
de svenska böckerna i deras sammanhang
beroende på bristande kännedom om svensk
litteratur och svenska förhållanden. Och hur
skulle de kunna äga denna kännedom, när
översättningarna äro så få? Där uppstår en
circulus vitiosus, åt vilken till synes ingenting
kan göras. Det är möjligt att den svenska
litteraturen icke äger kraft att hävda sig i
internationell konkurrens och att de människor
och förhållanden som den skildrar te sig
avlägsna och ointressanta i engelska ögon,
men innan man resignerar inför en sådan
övertygelse bör man undersöka om inte något
kunde göras för att genom föredrag och
tidningsartiklar bereda den engelska opinionen.
Politiskt och ekonomiskt är England för
närvarande starkare medvetet om Skandinavien
än någonsin tillförne, och det vore därför
ingenting orimligt i att även de kulturella
förbindelserna bleve livaktigare. Det kan i detta
sammanhang påpekas att det i England, tack
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
