Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Engelsmän - Trevelyan, G. M. Grey of Fallodon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVAN STRÖM
LORD GREY
tioner. Men det har väl också att göra med
den känsla av kongenial itet med föremålet för
biografien, som Trevelyan hela boken igenom
tydligt lägger i dagen. Det har för honom
inneburit en njutning att få ta del av Greys
korrespondens och lära känna hans reaktioner
inför tillvarons privata aspekter. Och det är
med något av stillsam triumf, som han citerar
ett brev sådant som det följande, vilket Grey
1908 skrev till en kvinnlig vän:
”Jag ser, att du med frisk aptit läser din
Times från den första sidan till den sista.
Egentligen passar du mycket bättre till
politiker och regeringsmedlem än jag. Jag är
likadan nu som jag var, när jag i prästgården
i Embleton höll på att förbereda mig till
någon tentamen i Oxford och blev orolig till
sinnes, när jag såg trädgårdsmästaren arbeta
med sin skottkärra utanför mitt fönster, och
önskade, att jag kunde byta med honom. En
vacker dag, då det blåser full storm och ni
alla håller er inomhus och läser edra
tidningar, då skall jag gå ut och aldrig bli sedd
mera, jag skall vandra, tills jag helt enkelt
försvinner i luften.”
Otaliga kritiker ha klandrat eller förlöjligat
Greys kärlek till landsbygdens och naturens
ljuvlighet, hans längtan bort från
ämbetsrummet, hans stilla hopp att en gång kunna
göra sitt liv till ett enda långt week-end.
Trevelyan varken klandrar eller förlöjligar.
Förfältaren till den lilla förtjusande essayen
”Walking” och till de lyriska lovsånger till
det engelska landskapets skönhet, varmed han
interfolierat sina skildringar ur ”Englands
historia”, ser tvärtom i denna Greys passion
en av hans allra mest sympatiska och
betydelsefullaste egenskaper. Det var Greys förmåga alt
i naturen finna vederkvickelse, som gjorde, att
han i sitt arbete kunde föra in så mycket sunt
förnuft och så mycken frisk moral, menar
Trevelyan och sammanfattar vad han härmed vill
säga i några meningar, som knappast hade
kunnat vara skrivna av någon annan än honom:
”Den stora passionen i Greys liv var känslan
av att den glädje, som naturen förmår skänka,
är det högsta goda, som kommit
människosläktet till del. Det gjorde honom sorgsen, att
de flesta människor äro blinda för dessa
tillfällen till glädje och att de ödelägga
kommande generationers arv genom att förvandla
Guds och naturens goda värld till en av
människan ombildad värld av maskiner, stora
städer och vulgariserad landsbygd. Det moderna
kriget, för honom den värsta av alla fasor,
var det logiska resultatet av maskinkulturen.”
De ställen i boken, där Grey skildras mot
bakgrunden av sin herrgård Fallodon och sin
stuga i Hampshire och där han porträtteras
såsom stående vid sin fågeldamm eller vid
floden med sina fiskredskap, höra
obestridligen till dess fullödigaste och mest
förtjusande partier. Och det ligger något säreget
rörande över de brev, vari han ger uttryck åt
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
