Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Engelsmän - Trevelyan, G. M. Grey of Fallodon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSMÄN
sin kärlek till naturen och skildrar sina
iakttagelser av djurens värld. Han reflekterar över
hur deprimerad vintern gör honom. Det vore
bättre, om fåglarna sjönge: ”Det skänker mig
en fastare övertygelse om livets glädje än
något annat.” Han sitter i sitt arbetsrum på
Fallodon, dit han återvänt efter att ha
genomkämpat den allvarliga Agadirkrisen, och
gläd-jer sig åt att vara borta från ambassadörer och
långvariga överläggningar. ”Det är skönt att
vara ensam ..., jag kan vila mig och sova, när
jag vill. Mina ekorrar komma in i rummet och
upp på skrivbordet varje dag och äta nötter
ur handen på mig, som om jag aldrig varit
borta.” Han vandrar på Piccadilly i London
och får plötsligt syn på en egendomlig fågel, en
sparv med vita vingar. Ingen människa lägger
märke till något, ingen utom Grey, som tar
upp fågeln och undersöker den och gläder sig.
”1 thought poorly of the Piccadilly people for
not noticing”, skrev han sedan till sin hustru.
Samma brev avslutade han med följande ord:
”Vi måste klamra oss fast vid medvetandet
om att min ställning som medlem av
regeringen endast är något temporärt. Någon gång
i framtiden, då en skön sommar ligger
framför oss och vi äro fria och lediga, skola vi
vandra fram genom dessa gator tillsammans
och gå rakt fram till porten vid Foreign Office.
Jag tror inte, att vi skola säga mycket, när vi
gå där sida vid sida, vi komma bara att le
mot varandra så där en gång för varje gata.
Och när vi kommit fram till porten, skall jag
leta efter nyckeln och kommer ej att hitta
den, så att vi inte heller kunna komma in. Och
så skall jag i stället ge mig i väg med dig.”
”To go off with you” — det var Greys
lyckoideal ända fram till den dag på föråret
1906, då han mitt under brinnande
utrikespolitiska förhandlingar i samband med
Marocko-krisen fick meddelande om att hans hustru
råkat ut för en allvarlig olycka. Hennes häst
hade skenat under en åktur, hon hade kastats
ur vagnen och svårt skadats. Hon avled några
dagar senare utan att återfå medvetandet.
För
hållandet mellan de båda makarna hade varit
sällsynt lyckligt och harmoniskt. Dorothy hade
varit sin mans ständige följeslagare på hans
strövtåg i naturen och delat hans varma
intresse för djurens värld. Tillsammans hade
de anlagt den damm på Fallodon, dit änderna
kunde ta sin tillflykt, och tillsammans hade
de byggt den stuga i Hampshire, som de
uppsökte så snart ej arbetet band honom vid
London. Det var en helgad plats. ”Jag vägrade
alltid att hålla några politiska tal inom en
omkrets av flera mil”, säger Grey i sin
självbiografi. Dorothys plötsliga bortgång var ett
fruktansvärt hårt slag för honom. Det var den
första stora tragedien i hans liv, som
sedermera ytterligare fördystrades genom en
ögonsjukdom, som till sist gjorde honom så gott
som blind, och genom den växande besvikelse
han kände över världens utveckling — inte
minst efter kriget.
Lika vinnande som den del av boken är,
som skildrar människan Edward Grey, lika
skickligt utformade äro de partier, i vilka
hans politiska gärning skärskådas — väl den
bästa sammanfattningen av den
hundraprocentigt engelska åskådningen i dessa spörsmål,
som hittills sett dagen. Trevelyan har alltid
ställt mycket höga krav på sig själv och sitt
författarskap, när det gällt att förfäkta en tes
och klarlägga riktigheten av en åskådning.
Han väger sina ord, lägger argument till
argument, rundar av resonemanget, kompletterar
och fyller i, tills tankegången framstår absolut
klar och hamrats ut till en obruten kedja av
elegant sammanfogade länkar. Denna gång
har han velat bevisa, att det sätt, varpå
Grey under åren före världskriget ledde den
engelska utrikespolitiken, var det enda
möjliga och därför också det enda rätta. Hans
mål, från december 1905 till augusti 1914,
far tvåfaldigt: för det första att upprätthålla
freden, och för det andra att se till att
England, om kriget trots allt kom, genom
rege
393
.4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
