Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
humanistiska området — så är det inte endast
överbefolkningen som slår en utan också
improduktiviteten och oföretagsamheten hos
dem som i kraft av sin begåvning och
läggning rätteligen höra dit. Det är kanske ett
sympatiskt och gediget svenskt lärdomsdrag
att inte i onödan göra väsen av sig och
eftersträva lättplockade lagrar, men det kan inte
hjälpas att det givit vårt akademiska liv och
vår intellektuella diskussion ett låt vara ytligt
drag av tråkighet och sterilitet. Att denna
återhållsamhet är i hög grad inopportun
bevisas av de få undantagen: när någon har
idéer och lust för att uttrycka dem i skrift,
har han snarast haft alltför lätt att vinna
gehör och väcka sensation. En redaktör för
en litterär tidskrift har flera anledningar än
många att reflektera över dessa förhållanden,
bland andra den att tillflödet av vettiga och
kunniga artiklar på det essayistiska planet är
så tunt. Vare sig det nu beror på likgiltighet
för denna form av publicitet, anspråkslöshet
eller oförmåga, så lysa de unga humanisterna
i stort sett med sin frånvaro i
korrespondensen. Att under senare år de självbildade
författarna ej blott inom skönlitteraturen utan
även inom kritik och idédebatt lyckats mer
än väl hävda sig gentemot de specialutbildade
akademikerna är ett ganska anmärkningsvärt
faktum.
Detta var bara några antydningar om
den intellektuella ungdomens framtidsutsikter.
Man kunde fortsätta att spekulera över de
”opportunities”, som hägra för den blivande
svenske dramatikern (jämför vad som ovan
sagts om romanen), förströelseförfattaren (när
få vi en svensk detektivroman som fyller
några anspråk?), kritikern,
populärvetenskapsmannen, reseskildraren, reportern, men
man hejdar sig, bländad av denna
framtidsvision. Den är naturligtvis endast en i den
litterära sommartorkan försmäktandes
häg
ring, en hungerfantasi, som försvinner redan
vid den första biten mat och den första
klunken vatten.
Noveller
Folk läser noveller men inte
novellsamlingar, det är ett drag i den läsande
allmänhetens ofta paradoxala uppträdande. Att folk
läser noveller framgår av att tidskrifter och
söndagsbilagor äro fulla av dem och att dessa
publikationer inte kunna klaga på sin
spridning. Att folk inte läser novellsamlingar
framgår av att dessa aldrig gå nämnvärt bra.
Det hör till ovanligheten att en novellsamling
går ut i mer än en upplaga, och de sålda
exemplaren av denna upplaga äro ofta lätt
räknade. Förläggaren accepterar nödtvunget
en novellsamling, och författarna betrakta
dem som mellanböcker i sin produktion.
Varför är det så? Jag kan inte finna någon
annan förklaring än att publikens läsvanor
äro anledningen. Tidskrifterna tas till för
en stund då och då, under ett kort avbrott
i arbetet eller umgänget, på tåg, båtar och
spårvagnar, till kaffet efter lunchen eller
middagen. Man ser på klockan och finner, att
man hinner lagom konsumera en novell. Men
när samma läsare beslutar sig för att läsa en
bok, har han i allmänhet om inte en hel
semester så i varje fall en hel kväll på sig.
Han väljer plats och tid, så att han vet att
han får vara i fred, ty där han slår sig ned
ämnar han förbli. Boken blir hans medel att
för några timmar utplåna hela den
vardagliga existensen. Med ett djärvt språng kastar
han sig på huvudet in i en ny tillvaro och
absorberas. Alla veta, att denna manöver inte
lyckas utan en viss beslutsam koncentration.
Det tar en stund, innan boken börjar ge
illusion, innan läsarens tröga själ i fin form
svävar fram på diktens vingar. Ungefär lika
lång stund som det för de flesta människor
tar att somna på kvällen, en procedur som
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
