Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Agnes von Krusenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES VON KRUSENSTJERNA
tacksamt råstoff att arbeta med. Även målaren
använder sig av levande modell för sina
kompositioner.. Kanske förädlar han ett ansikte
för sin Kristus, kanske vanställer han ett annat
för sin Judas, men man beskärmar sig inte
fördenskull över att Judasmodellen blivit så
illvilligt framställd, och inte ropar man ut
att det är en ”nyckeltavla”! Allt detta tal
om det otillbörliga i Krusenstjernas litterära
studier av verkligheten bottnar i en djup
okunnighet om det konstnärliga skapandets
processer och ytterst i den allmänna
oförmågan att uppfatta litteratur konstnärligt
— en oförmåga som den dominerande
litteraturkritiska skolan i mån av krafter
underhåller.
Men även om man på det bestämdaste måste
hävda författarens rätt att för sina egna
konstnärliga syften använda sig av det material
livet och erfarenheten bjuder, behöver man
inte fördenskull anse att författaren bör gå
fri för allt ansvar och alla eventuella
följder. En författare som avslöjar människornas
laster och dårskaper och demaskerar sin
omgivning — och gör det med en god portion
hånfull arrogans — får vara beredd på att
möta förbittring och hat. Indignationen kring
Agnes von Krusenstjernas författarskap är
ingalunda bara ett utslag av ljusskygghet och
reaktionär förhärdelse, som man på en del
håll velat göra gällande, utan en ganska
naturlig och i viss mån även sund och
berättigad social reaktion. Författarinnan har själv
kastat stridshandsken; att man tar upp den
är bara i sin ordning. Det skulle vara
beklagligt om hennes böcker inte upprörde sinnena:
de är i alla fall sanningsvittnen i sitt slag
och förtjänta av ett bättre öde än ett likgiltigt
”estetiskt” eller ytligt hurrafrisinnat
mottagande. De innehåller samma psykologiska
jäsningsämne som alla stora bekännares och
avslöjares verk. Man kan inte beklaga att en
Almquist eller en Strindberg upprört sin sam-
AGNES von KRUSENSTJERNA
tid in i hjärteroten och kommit strider att
flamma upp för och emot: det är så
jordmånen beredes för de nya idéernas sådd. Det
budskap Agnes von Krusenstj erna har att föra
fram — och som hon för fram med en
stridsmans mod och konsekvens och något av en
profets patos — är så revolutionerande inom
ramen av det nuvarande kultursamhället, så
helt inriktat på förnyelse, förändring och
frigörelse att det, om det skall göra någon
verkan, måste uppväcka motstånd, skri och
alarm: så går plogen fram över
traditionsbunden mark.
Vilket är då detta budskap som ger
Agnes von Krusenstjernas romandiktning dess
oroande och förföriska särprägel? Vad är det
som uppretat människorna och skapat detta
sällsamma dunkel kring författarinnans gestalt
— ett dunkel där den ene tycker sig se en
tvivelaktig nidskrivare och pornograf, den
andre en psykopat med sjukliga och
perverterade böjelser, den tredje en av
mänsklig
35. — B. L. M. 1937.
X
517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
