Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Agnes von Krusenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGAR OLSSON
litteraturen. Hennes inre historia går genom
de helveten och himlar en sådan längtan
bereder sina utvalda, och hennes yttre historia
är just så stormig och rik på häftiga
omkastningar som man kan vänta sig av en
litteraturens zigenare.
Det fanns ingenting i Agnes von
Krusen-stjernas första böcker som röjde vad som
skulle komma. Stilen var visserligen
anmärkningsvärt levande och charmen fanns där,
men annars var det hela lika ytligt-oförargligt
som vilka missromaner som helst. Och det är
värt att lägga märke till att författarinnan
fortfarande ”mellem slagene” gör litteratur
av denna art. Med Tonyböckerna fann hon
sig själv, i bokstavlig mening, och framstod
med ett slag som en betydande, för att inte
säga genialisk människotolkare. Romancykeln
”Fröknarna von Pahlen”, en rundmålning av
svenskt överklassliv under tiden från
sekelskiftet fram till världskriget i icke mindre än
sju digra volymer, höjde henne först till
berömmelsens tinnar för att sedan,
allteftersom de senare delarna kom ut, störta henne
i den moraliska fördömelsens avgrund.
Publiken, till vilken man i detta fall också får
räkna societeten, var skandaliserad och den
tongivande kritiken tycks ha låtit denna
omständighet inverka på sitt ställningstagande.
Man kände igen ”förebilderna” till
författarinnans illvilliga karikatyrer och man
upprördes av hennes inte blott oförbehållsamma
men också monomant ensidiga sätt att
behandla sexuella motiv. Inför den nya
serieromanen ”Fattigadel”, av vilken tills vidare
blott två delar kommit ut, står samtiden av
allt att döma tveksam. Ingen kritiker kan
förneka framställningens bländande
konstnärlighet, men det talas om nyckelroman och man
kan tydligt höra folkets mummel bakom de
många ängsliga förbehållen, som ibland har
karaktären av hot.
Man kan inte på allvar befatta sig med
Krusenstjernas konst utan att från första
början ta avstånd från det förrädiska och
vilseledande ordet ”nyckelroman” och alla de
dunkla anspelningar det för med sig. Det
verkar kritiskt krypskytte att komma stickande
med sådant i samband med en produktion där
snart sagt varje sida vittnar om konstnärlig
hängivelse och passionerad uttryckskraft. En
människa som nedlägger hela sitt hjärta i sina
skrifter och offrar sitt hemligaste och djupast
personliga liv för sina konstnärliga ändamål,
en sådan människa skriver inte
”nyckelromaner”, även om hon aldrig så oförbehållsamt
använder sig av det material släkttraditionen
och den egna livserfarenheten bjuder. I
motsatt fall får man kalla ”Divina Commedia”,
”Gullivers resor” och de flesta av
världslitteraturens mästerverk för indiskreta
nyckelromaner, för att inte tala om den med direkt
verklighetsstoff sprängladdade moderna
skönlitteraturen. I Thomas Wolfes hemstad ansåg
man sig på ett skandalöst sätt avporträtterad
i hans roman ”Se hemåt, ängel!”, men inte
tyckte man i Stockholm att den berömda
romanen var en moraliskt tvivelaktig
nyckelroman för det. En nyckelroman kan man
endast kalla ett verk som inte äger ett eget
fristående konstnärligt liv och som har ett
helt annat syfte än den konstnärliga
livsskild-ringens. Agnes von Krusenstjernas romaner
är fullödiga konstverk och ger som sådana
livsstoffet i en genomglödgad, bearbetad,
förandligad form, med ouppspårbara tillsatser
av skildrarens eget känslo- och
föreställningsliv, organiskt framvuxen ur den
grundläggande konstnärliga upplevelsen. Man får leta
länge efter ett ur konstnärlig synpunkt mera
oantastbart verk än ”Dunklet mellan träden”:
det vilar lugnt slutet inom sig själv, på sina
egna inneboende lagars grundval — vilken
inte i minsta mån rubbas av att man i
adelskalendern kan finna genealogiska uppgifter
om en familj som erbjudit författarinnan ett
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
