Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clifton Fadiman: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN AMERIKA
representerar ståndpunkten hos de judar, som
icke vilja låta sig assimileras, det vill säga
han är patriotisk amerikan, men tror inte
desto mindre på speciella dygder, som skola
vara till finnandes hos judarna som minoritet.
Detta synes mig vara rasfanatism, och som
sådan lika vetenskapligt ohållbar som alla
teorier om rasöverlägsenhet, vare sig semitisk,
japansk, nordisk, latinsk eller amerikansk.
Två andra romaner från vårsäsongen
förtjäna att särskilt omnämnas. ”Jordanstown” är
Josephine Johnsons andra roman — hennes
”Now in November” fick Pulitzerpriset år
1934. ”Jordanstown” representerar miss
Johnsons halvomvändning åt vänster. Den skildrar
klassmedvetandets framväxt i en typisk
småstad i mellersta Västern. Tyvärr har miss
Johnson valt en symbolisk och poetisk teknik
för att framhäva en situation som ropar på
mera realistiska metoder. Hon är en mycket
begåvad författare, kanske ett geni, men denna
bok representerar icke en konstnärlig men väl
en ideologisk utveckling. I detta sammanhang
kan nämnas, att denna säsongs skönlitteratur
i stort sett icke har fullföljt den vänsterkurva
som varit karakteristisk för den amerikanska
romanen under de senaste åren. Uppdelningen
i vänster och höger pågår utan tvivel, men den
har inte varit särskilt iögonfallande under de
senaste månaderna.
Årets egendomligaste roman och den enda,
som, om också oj ämnt, kan sägas visa prov på
geni, är Djuna Barnes’ ”Nightwood”. Boken
utgavs ursprungligen i London, men
författarinnan är amerikanska. Boken, som livligt
prisats av T. S. Eliot, är en intensiv, febril och
högst personlig bok om en samling sexuellt
abnorma personer. I fråga om teknik och
uppfattning påminner den något om ”Ulysses”.
Jag fann den märklig, till stor del på grund
av dess stil, men jag måste erkänna att mina
kolleger inte se med alldeles samma ögon på
”Nightwood”.
JOHN STEINBECK
På tal om litterära pris får jag inte glömma
att tala om utgången av Little, Browns
hundra-årspristävling med $ 5 000: — i pris.
Boston-förlaget Little, Brown anordnade denna
pristävling för att celebrera sin hundraåriga
verksamhet, som varit ytterst hedrande och
förnäm. Priset (som endast avsåg icke
skönlitterära verk) tillerkändes Odell Shepards
biografi över Bronson Alcott. Boken heter
”Pedlar’s Progress”. Jag förmodar att mina
läsare känna igen namnet Bronson Alcott, om
jag talar om att han var fader till Louisa May
Alcott, vars ungdomsböcker, särskilt ”Little
Women”, äro kända och älskade i alla länder.
Mr Shepard påstår, att hennes rykte har
fördunklat hennes fars betydelse, ett påstående
som han stöder med en lång och ganska
övertygande bevisföring. Bronson Alcott var från
Nya England, föddes år 1799 och dog 1888.
Han var känd för sina radikala
uppfostrings-teorier och kan sägas ha föregripit hela den
moderna uppfostringsläran. Han
populariserade Pestalozzi och var på många sätt ett slags
amerikansk Grundtvig. Vidare var han ledare
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
