Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
rika och svåråtkomliga lärda verk — allt
detta finner man här samlat, översiktligt och
i sitt stora sammanhang. Då denna ordbok
i fråga om anläggning och genomförande
följer vetenskapliga lagar, är den också
tillförlitlig i sin rikhaltighet, som ytterligare
åskådliggöres genom illustrationer.
Folklivs-forskningen, länge rent musealt underskattad
som ett plockande med allsköns bråte, visar
i och med denna ordbok med segerrik kraft
hur många vägar in till folkets levande hjärta
den lägger i dagen och uppenbarar.
De avhandlingar av Herbert Cysarz, som
samlats under titeln ”Deutsches Barock in
der Lyrik” (Philipp Redarn, jun., Leipzig),
bringa i dagen glömda och begravda materier.
En överväldigande syn öppnar sig här för
oss. Det är ett sannskyldigt skattgrävararbete,
som Cysarz utfört. Ur århundradenas grus
stiger här en hel diktning och konst i dagen.
Att vi åter ha funnit vägen till den tyska
lyriken under barocktiden kan inte förklaras
bara som resultatet av vetenskaplig intuition
utan beror på vår tids inre släktskap med den
tyska historiens ”olycksdigraste århundrade”,
ur vilket denna diktning har framstigit. Ett
besläktat öde med allt vad det innebär av
yttre och inre förstörelse efter ett
fruktansvärt förhärjande krig binder oss samman med
det förgångna. ”Bärarna av detta öde visa
också i sin diktning ytterst sällan ett blottat
ansikte. Också deras diktning är inte så
mycket bekännelse som ett bemästrande av
sitt liv”, säger Cysarz djupt och sant. Hans
bok är rik på sådana lyckliga formuleringar,
som leda rakt till de historiska
sammanhangens och deras personligheters väsen. Han
visar hur denna diktning konstnärligt hävdat
sig och räddats: ju större förvirringen i
världen är, desto stramare blir konstformen; ju
större tygellösheten, desto vidare sträcker sig
fantasien ut och skapar riken, som
verkligheten förstör. Föreningen av lärda ambitioner
och folk- och traditionsmedvetande, av
primitivt och virtuost, är inte bara karakteristiskt
för barockens diktning utan även för oss,
som leva på gränsen mellan två skeden. Så
blir denna bok, fylld av vetande om en gången
tid och dess diktning, samtidigt också ett
medel till kännedom om oss själva.
En människa i en övergångstid var också
Josef II, som legenden har gjort till
”folkkejsare” och som i själva verket har lidit
skeppsbrott med sitt krav på statens totala
maktanspråk. Först biografien ”Kaiser Joseph II”
av Ernst Benedikt (Gerold u. Co., Wien)
ger oss en riktig bild av honom. Han kommer
oss alldeles in på livet i denna gripande
framställning: också han stod mitt i tidens
trångmål och betryck, ensam, förvirrad och trött;
endast genom en oerhörd energi förmår han
hålla huvudet uppe, glädjelös och likväl
besluten att finna den rätta vägen och att gå
den. Detta är för oss i dag Josef II: barocken
är till ända, adelns ledare stå råd- och
dådlösa inför de nya uppgifterna, som tiden
kräver, ty som av stormen piskade vågor
brusar den fram, den fanatiska tanken att
reda upp allting med intellektet allenast, att
infoga hela mänskligheten under staten som
dess tjänare. Mannen som uppställde delta
mål för sig, med hårdhet mot sig själv och
mot andra, med prisgivande av sin egen
person, med seger och nederlag, var Josef II;
det är det unika med honom och samtidigt
hans tragik. Benedikt låter oss överblicka
dessa sammanhang i en framställning av stor
konsekvens. Han ger oss en mänskligt och
psykologiskt riktig bild av kejsaren, han ger
oss ett inträngande porträtt mot bakgrunden
av en upprörd lids dystra tumult.
Vidsynt och i metodiskt avseende helt ny
är också ”Jacques Offenbach und das Paris
seiner Zeit” av S. Kracauer (Allert de Lange,
Amsterdam). Det är inte som musiker
Kracauer gått till sitt verk utan som samhälls-
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
