Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Wodehouse, P. G., Jeeves klarar skivan, anmäld av Georg Svensson - Sverige. Utgiven av Svenska Turistföreningen, anmäld av Georg Svensson - Bergengren, Erik, Gula glimtar, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
P. G. WODEHOUSE: Jeeves klarar skivan.
Översättning av V. Hammarling.
Bonniers. 4: 75.
Wodehouseöversättningarna dugga så tätt
att en recensent omöjligt hinner med dem
alla. När vi på måfå sträcka ut handen efter
den senaste, visar det sig vara vår gamla vän
”Carry on, Jeeves”, vilket på svenska är
”Jeeves klarar skivan”. Det är ingenting ont
att säga om en sådan översättning, men
översättningen av bokens innanmäte står
genomgående på ett högre och originellare plan än
titelöversättningen låter en ana. Min
uppskattning av Hammarlings
wodehouseöversätt-ningar har nu gått så långt att jag finner ett
särskilt trolskt behag i att läsa Wodehouse
på svenska. Och vem hade vågat tänka en
sådan tanke till slut för tio år sedan! I
synnerhet behärskar Hammarling Bertie Woosters
genialt imbecilla jargong med mästerskap:
han har inte ens snuddat vid den hemska
möjligheten att transkribera den till något
slags ekensslang utan svävar fram i en
förtjusande, lätt akademiskt tillspetsad dårstil,
som verkar ytterst kultiverad. Om sj älva
historierna i boken, tio till antalet, behöver väl
inte sägas mera än att de utgöra superba
variationer på det klassiska temat Bertie v.
Jeeves. Det börjar med att Bertie eller någon
av hans vänner råkat i klistret och slutar med
att Jeeves, sedan han klarat skivan, med
orörligt ansiktsuttryck och följd av sin herres
andäktiga beundran lämnar scenen med carte
blanche att göra de omplaceringar i den
woosterska garderoben, som han finner
påkallade. En Jeeveshistoria per dag efter maten
är en lämplig dos mot melankoli.
Georg Svensson
Sverige. Några svenska bilder utgivna av
Svenska Turistföreningen. Svenska
Turistföreningens förlag.
6: —.
Svenska Turistföreningen har haft den goda
idén att ur sitt enorma fotografiska arkiv
välja ut och sammanställa ett nittiotal
representativa bilder för att ge närmast den
utländske turisten en föreställning om vad vårt
land har att bjuda av natur och kultur. Det
har blivit en vacker och behaglig volym i
karakteristiskt Nordisk Rotogravyr-utförande,
där texten är reducerad till korta men väl
avfattade bildunderskrifter. Bilderna äro
indelade i fyra grupper; i den första få vi följa
den långa kusten från väster till öster, i den
andra ges ett längdsnitt av det svenska
landskapet från Skåne till Lapplands fjäll, i den
tredje illustreras de stora naturtillgångarna
malm, skog och vatten, och i den fjärde följas
spåren av mänsklig bebyggelse och odling
från stenåldersboplats till modern storstad.
Bildmaterialet är helt enkelt storartat, det är
påfallande hur många styva och chosefria
landskapsfotografer vi ha här i landet. Det
är ingen obetydlig kulturgärning som utförts
av till exempel C. G. Rosenberg, den fotograf
som dominerar detta album. Bildtrycket
förefaller inte alltid att göra originalen full
rättvisa, det är på sina ställen tämligen blackt.
Men på det hela taget är denna publikation
mönstergill i sitt slag och länder redaktören
Anders Billow till all heder. Verket har
utgivits i fyra editioner: en svensk, en tysk, en
engelsk och en fransk. Georg Svensson
ERIK BERGENGREN: Gula glimtar. Medéns.
8: 50.
Detta är en av de ”okonventionella”
reseböcker, som börjar bli så vanliga, alltför
vanliga. Den som numera vill vara originell
i genren, bör vinnlägga sig om att göra en
konventionell resebok. Såvida han inte
möjligen skulle vara född originell och slipper
vinnlägga sig. — Den ”okonventionella”, det
vill i det här sammanhanget säga respektlösa,
tonen blir så lätt ansträngd och är sällan
riktigt lustig.
Annars är ”Gula glimtar” en ganska bra
bok, som innehåller en hel del. Bergengren
reste över Sibirien till Japan, där han deltog
i en kongress (tydligen en Röda Kors-dito)
och fick tillfälle att se sig om ganska mycket.
Han berättar hur det ser ut i de japanska
storstäderna, talar ingående och kunnigt om
japansk matlagning och matkultur och ger
korta men intressanta glimtar av japansk
teater och filmindustri. Boken är läsvärd,
men den skulle som sagt ha tjänat betydligt
på en mindre okonventionell ton.
Sven Barthel
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
