Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Løkken, Thomas Olesen, Ny båt i havet; Fasting, Kåre, Solen blinkar i skvallerspeglarna, anmälda av Sven Barthel
- Hagström, Emil, Det torra trädet savas, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
dem till levande människor, fria från heroisk
schablon. Man tycker bra om dem, även om
man inte särskilt intresserar sig för dem. De
många övriga personerna är lätt skisserade
typer, delvis gamla litterära bekanta (till
exempel handelsmannen Soda Severin och
den gamle mejeristen med sin eviga
potatisodling på byns torg — typiska
Hamsun-figurer).
Hamsun spökar för övrigt litet väl mycket,
i både stort och smått. Bokens huvudfel (ett
sympatiskt fel) är dess litet för kraftigt
tilltagna litterära ambition, den gapar över mer
än författaren rår med. Dess huvudförtjänst
(en stor förtjänst) är den friska
berättar-glädjen. Skildringen är medryckande, aldrig
tröttande, ofta rolig. Författaren är hemma på
sjön och kan fiskaryrkets villkor och metoder.
Man får en god inblick i livet i ett jylländskt
fiskeläge och glimtar av det typiska hos
landskapet och människorna, det är den
behållning boken ger.
Att översätta från danska är svårt. Ragnar
Holmströms översättning är god.
*
Kåre Fasting debuterade med ”Havet gav”
och gjorde en välförtjänt succé. Det är en
verkligt bra, bitvis stor roman om det norska
sillfisket och dess män, en bok som man
minns. Det är tyvärr inte fallet med den nya
”Solen blinkar i skvallerspeglarna”, det är
en bok som man läser och glömmer.
Den bildar andra delen i en tilltänkt
trilogi (man kan anta att den tredje delen
kommer att behandla bondbygden), och den
handlar om affärslivet, närmare bestämt
konservindustrien, i Bergen. Huvudpersonen är
yngste son i ett gammalt handelshus, en stor
affärsbegåvning, som så småningom arbetar
sig fram till en ledande ställning i branschen
— delvis på bekostnad av sin personliga lycka.
I och med berättelsen om hans arbete och
framgångar ger Fasting en skildring av den
moderna fiskkonservindustriens utveckling,
och den skildringen intresserar. Fasting är
tydligen mycket initierad, han lyckas med vad
de flesta författare stupar på, att göra
affärstransaktionerna trovärdiga. Hjälten själv och
hans kvinnor är visserligen skickligt (i fallet
Turid Ferrmann mycket skickligt) men
allt
för lätt skisserade för att kunna riktigt
intressera. Och så glömmer man boken så fort man
läst den.
Läser den gör man emellertid gärna. Fasting
är en författare med personlig syn och en
utarbetad, personlig stil. Och i enstaka scener
återfinner man samma pregnans och kraft,
som var förhärskande i den förra boken. Men
som helhet ger boken snarast intryck av att
vara skissen till en roman, som, om den
utarbetats, kunnat bli ett fullgott motstycke till
”Havet gav”. Sven Barthel
Korta recensioner
EMIL HAGSTRÖM: Det torra trädet savas.
Förlag Carl Wiberg. 2: 25.
Den spiritualism, varåt debutanten Emil
Hagström ger poetiska uttryck, är säkerligen
djupt personligt upplevd och fattad. Det
finns i denna diktsamling intet, som klingar
falskt eller låter oäkta: poemen ha en ren
och klar ton. Dikterna variera alla temat: den
nya människans födelse; det är icke för intet
man i detta sammanhang begagnar ett
bibliskt uttryck; det ger sig tvärtom osökt, ty
samlingen får sin karaktär av ett kristet
färgat etos, där natursymboliken endast
tjänstgör som uttryck för andliga krafters
återupp-väckelse:
Vi voro fjättrade i tidens mörker
och över oss låg rymden svart som sot
och vad vi djupast känt i gångna dagar:
ett torkat träd med död, förtvinad rot.
Då bröt en klarögd gryning genom töcknen
som ruvade kring årens mörka land,
då sjöng en fågel i det torra trädet
och späda plantor skälvde i vår hand.
Den döda roten savades i djupet
som våra drömmar väckas av en vår.
Se, morgonörtens vita stjärnor lysa
och källor sjunga där ett hjärta slår.
Vad som saknas är mera iögonfallande
expres-sivitet och originalitet. Men att Emil
Hagström är av det stoff, av vilket poeter danas,
skall inte betvivlas. Johannes Edfelt
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 17 23:20:23 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-7/0077.html
