Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Svensk roman 1837—1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR HARRIE
SVENSK ROMAN
1837-1937
Två titlar på bokserier beteckna den
berättande prosadiktens situation i Sverige för
hundra år sen. Den ena lyder: ”Teckningar
utur Hvardagslifvet”; den andra: ”Fria
Fantasier, hvilka, betraktade såsom ett helt, af Herr
Hugo Löwenstierna kallades ömsom
Törnrosens Bok, ömsom En Irrande Hind”. Det
hade här som annanstans funnits romaner före
romantiken; traditionen från dessa parodiska
eller sentimentala sedelärande
pseudobiogra-fier, med klassicismens människotyper på
brokiga äventyr gärna i låga miljöer,
fortsatte in i och jämsides med de romantiska
berättarnas alstring. Men i Sverige var det
romantikerna som togo hand om den gamla
förströelsegenren och lyfte in den i den höga
litteraturen; den stod ledig och verkade
fräsch, och den var rymlig och elastisk;
fantasi och ironi kunde tumla om där, det
avlägsna och det förgångna lekas fram och
det inre livets besynnerliga händelser
åskådliggöras både friare och rikare än i andra
diktarter. Så hade Palmblad och Liwijn fattat
romanen, men det var förbehållet
mystifika-tören och experimentatorn Carl Jonas Love
Almquist att helt utnyttja möjligheterna. Finns
det i någon annan litteratur en sådan
fullkom-ning av den romantiska romanens typ?
Underfundigt spel med många masker, illusion och
komposition lämnade i nyckens våld,
lös-släppt grannlåtsglädje, spontan lyrik med
självironiens mefistogrimas på lur — Ramido
Marinescos konstteori får gestalta en värld
där Ahriman trollar, på okynne som blir
djävulskap, och där Maria saligt lyssnar till
änglasången.
Men år 1837 var Almquist själv på väg
bort från trollvärlden. Den svenska
intellektuella opinionen hade sen sju år begynt
formas om av en ny makt: Aftonbladet, Lars
Johan Hiertas blad, anvisade intelligenserna
nuets samhällsliv som arbetsplats. Rikets
institutioner skulle omdanas — anpassas efter
samtidens sociala struktur och rytmen i dess
ekonomiska liv. Så bleve bundna resurser
frigjorda och medborgarnas rättigheter
tillvaratagna : armbågsrum för nyttig verksamhet
skulle åstadkommas, gamla gnagande
orättvisor undanskaffas. I detta arbete efterlystes
medverkan av litteraturen — en litteratur som
icke sjöng bort folk från besvärliga
vardags-uppgifter till önskedrömmarnas blåa land,
utan talade prosa med avsikt att göra inlägg
i aktuell debatt och ingrepp i aktuella
konflikter. Och den diktart som utan jämförelse
bäst kunde lämpas efter sådana krav var just
romanen, i form av teckningar ur
vardagslivet, där tendensen till revolt och reform
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
