Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Svensk roman 1837—1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK ROMAN 1837 — 1937
naturligt betingades av vad stoffet bjöd.
Mamsell Fredrika Bremers romanserie blev
i Sverige varslet om romanens omvandling
till igenkännlig samtids- och
samhällsskildring, tillrättalagd för att illustrera liberal
politik. En viktig omvandling, ty med och
genom den blev romanen den ena av de
tongivande och karakteristiska diktformerna
under tidevarvet mellan Napoleon och
världskriget (den andra var den intima lyriken).
Den berättande prosan fick till egnaste ärende
att åskådliggöra hur livets väsentligheter
bringas i dagen genom vanliga människors
konflikter i vardagslag. Än så länge var man
nog visserligen mest intresserad av romanen
som redskap för en förkunnelse. Trettiotalets
svenska liberalism hade tycke både av
revolution och av andlig väckelse. Den gick
segrande fram, omvändelserna blevo fler och
fler — 1838 kom den viktigaste, Geijers, som
gav polemiken hjälp av historiens och
filosofiens resurser. Att en romanskribent genom
sin konst kunde utöva makt i samhällslivet
skulle Fredrika Bremer snart bevisa, när
hennes berättelser utförde pioniärarbete åt
kvinnosaken; hur en roman kunde kännas
som ett så hårt ingrepp i vedertagna åsikter
och vanemässiga förhållningssätt, att
författaren ställdes till ansvar som våldsman, fick
Almquist erfara — sedan ”Amorinas” diktare,
väckt och omvänd, bytt hamn för sista gången
och för allmänna medvetandet enbart blivit
författaren av ”Det går an”.
Mot hemtrevnaden i Fredrika Bremers
”Grannarne” kontrasterar ma chère mères
länge förlorade son, mannen med ett förflutet,
den demoniskt tjusige Bruno, vars cigarr
glöder om nätterna i parken, där han ruvar
över sitt sönderslitna hjärtas hemlighet. Den
romantiska dikten satte andra spår i den
liberala än den vidhållna idealistiska
metafysiken: genom vardagslivet bröt gärna fram ett
annat, farligare och intensivare, med
våldsam
mare händelser och djärvare stil på ödena.
Mönstret gavs av lord Byrons revolutionära
demoni, senare av Frankrikes liberala
romantiker med Victor Hugo i spetsen. Men det
hjälpte kraftigt till, att berättarkonsten här
som i Frankrike, togs om hand — och
honorerades rikligt — av pressen; nästa stadium
i den svenska romanens historia blev
följetongen. Följetongsläsaren måste från nummer
till nummer hållas i spänning för hur det
skulle gå; händelserna måste förlöpa i livligt
tempo och sammanflätas till ständigt nya
överraskningar; för att läsekretsen skulle
kunna hålla reda på personerna, måste de
tecknas i kraftig förenkling och påmålas bj ärt,
med djävulskt eldrött eller himmelsblått;
miljön måste tillfredsställa kraven på nyhet
och sensation — och på intrigernas mystik,
avslöjanden av spel i det fördolda.
Journalisten Viktor Rydberg kunde konsten: ”Den
siste athenaren” är ett mästerprov i tekniken,
styvare än Eugène Sue, icke långt från Dumas
Pères virtuositet; torggummorna i Göteborg
togo humör, när följetongen någon dag
uteblev i G. H. T. — de ville ha reda på hur det
gick med Karmides. Följ etongsromanen visade
sig som ett dugligt instrument för den djupast
syftande och verkande idédiktning Sverige
haft; dess spänning gav sving åt spjutet som
sändes i krigarens lovliga avsikt. Den andre
store romanskrivande journalisten, August
Blanche, lät inte sin polemik sikta utöver den
nationalliberala dagspolitikens plan. Idéer
såväl som konstmedel kunde han endast fatta
i deras populäraste form. Han ville väcka det
stagnerade Sverige till heroiskt liv, låta tidens
puls slå i konsten, skildra storstaden
Stockholm lika hemsk och tjusig och modern som
Paris. Han levde rikt, hade framgång i sin
gärning, dog lycklig på en hedersdag. Hans
verk blev för eftervärlden naiva och lustiga
dokument om gamla Stockholms småstadsidyll.
601
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
