Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: Josef och Potifars hustru. Översättning av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEF OCH POTIFARS HUSTRU
mig. Var jag åtminstone vacker? Om jag var
vacker i det förskönande ljuset, då är allt
endast hälften så illa, och jag måste inte
döda mig. Den gyllene bronsfärgen på hans
axlar ... O Amon i ditt kapell! ”Härskarinna
över mitt huvud och hjärta, över mina händer
och fötter...” O Osarsif! Tala inte så till
mig med dina läppar, under det du gör dig
lustig över mig i ditt hjärta, över mitt
stammande och mina sviktande knän! Jag hoppas,
hoppas. . . om också allt är förlorat och jag
måste dö efter denna olycka, så hoppas jag
dock och förtvivlar icke, ty allt är icke
ogunstigt, det gives också det som är mig
gunstigt, till och med mycket gunstigt, då jag
är din härskarinna, gossen min, och du måste
tala till mig så ljuvligt som du gjorde det:
”Härskarinna över mitt huvud och hjärta”,
och det är endast fraser och tom artighet. Men
ord äro starka, ord uttalar man icke ostraffat,
de sätta spår i sinnet; uttalade utan känsla
tala de dock till dens känsla, som uttalar dem;
ljuger du med dem, så kommer deras magi
att förvandla dig efter deras innebörd, så att
de icke längre äro alltigenom osanna, när du
uttalat dem. Detta är mycket gynnsamt och
förhoppningsfullt, ty uppbådandet av din
känsla, lille slav, genom de ord, som du måste
säga till mig, din härskarinna, bildar en god
jordmån, bördig och fin, för den sådd som
utsås med min skönhet, då jag har lyckan att
möta dig i det förskönande ljuset, och den
känsla av mindervärdighet, som dina ord inge
dig i förening med min skönhet kommer att
bringa mig lycka och sällhet, ty därur kommer
att spira en tillbedjan, som endast behöver
uppmuntran för att bli till begär, ty så är
det, gossen min, tillbedjan, som ser sig
uppmuntrad, blir till begär... O, jag syndiga
kvinna! Fy över mina falska tankar! Fy över
mitt huvud och hjärta! Osarsif, förlåt mig,
min unge herre och frälsare, mitt livs
morgon-och aftonstjärna! Varför måste jag i dag
miss
lyckas så på grund av mina darrande fötter,
att allt synes mig förlorat? Och dock kommer
jag ännu icke att döda mig och skickar ännu
icke efter en giftorm för att lägga den till mitt
bröst, ty mycket hopp och många gynnsamma
ögonblick återstå mig ännu. I morgon,
övermorgon och alla dagar! Han stannar hos oss,
han kommer fortfarande att råda över huset,
Petepré avslog min begäran, att man skulle
sälja honom, ständigt måste jag se honom,
varje dag stiger upp med hopp och förväntan.
”Vi få fortsätta samtalet en annan gång. Jag
vill tänka över saken och ger dig tillåtelse att
med det snaraste föredraga den på nytt!” Det
var bra, det betydde att ha sörjt för nästa
möte. Ä, så förtänksam var du i alla fall, Eni,
i allt ditt vanvett, att du sörjde för en
anknytningspunkt! Han måste komma tillbaka, och
tvekar han av skygghet, sänder jag Düdu,
dvärgen, för att mana på honom. Då vill jag
gottgöra allt det som misslyckats för mig i dag
och gå honom till mötes med huldrik nåd och
fullkomligt bekymmerslösa fötter, i det jag
helt lätt och närhelst det bäst passar och
behagar mig låter en smula uppmuntran för
hans tillbedjande hållning skimra igenom.
Kanhända också, att jag finner honom mindre
skön denna snart inträdande nästa gång, så
att mitt hjärta blir kyligare inför honom och
jag kan le och skämta med större sinnesfrihet
och upptända honom för mig, medan jag för
egen del alls icke lider ... Nej, ack nej,
Osarsif, icke så, detta är ormens tankar, jag vill
gärna lida för din skull, min herre och min
frälsare, ty som den förstfödde tjurens är din
härlighet . . .
Detta fladdrande tal, av vilket Hezes och
Me’et, kammarjungfrurna, med häpnad
uppfattade vissa enskildheter, var ett av många,
ja, av hundra liknande, som Mut,
härskarinnan, låtit undslippa sig under loppet av det år
hon inför Josef ännu sökte dölja sin kärlek...
Översättning av Bertil Malmberg
627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
