Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Beskow: Tre dikter - Säg att du älskar mig — - Vaggvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Men är det någon som det inte vet?
Den blinda jorden som vi vilar på
och trädens stumma kör, och gräsets lyssnarskara
som hört din fråga, men ej hört mig svara
och väntar mänskolivets hemlighet.
Jag älskar dig! Det var ej mer än så.
Men skogen håller andan i den stund
då i det öppna mörkret svinner orden.
Och stilla sluter oss i sitt förbund
de stumma träden och den blinda jorden.
VAGGVISA
Vindarna viskar vad molnen vet,
regnet som risslar och glider.
Födas, förintas i flödande tider
vara, växla i evighet.
Fågelbo, fågelbo
buret av gungande grenar.
Vaknande vingdröm, sov i ro!
All världens vidd är ditt fågelbo,
så är det vinden menar.
Våta, vaggande grenar bära,
molnen vandra på vindarnas bro.
Vagga är vila, vandra ro.
Vindarnas vägar skall du lära.
En gång lära
vingarnas verklighet tro.
42. — B. L. M. 1937.
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
