Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gertrud Lilja: Revolution. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERTRUD LILJA
REVOLUTION
Hon lade ihop boken, plockade samman
sina tillhörigheter, tittade flyktigt i väsklockets
spegel, utan att pudra sig, snarast för att se
efter, om hatten satt rätt, hon var i de åren
och tillhörde den typen. Därpå lyfte hon ned
sin päls, sade ett älskvärt tack till den unge
man, som hjälpte henne med väskorna i
bagagehyllan, och slog sig sedan till ro, med
blicken genom kupéfönstret. I hennes ögon
fanns en lugn och förväntansfull glädje.
Den unge mannen, som hjälpt henne med
väskorna, hade för sin del ingenting
intressantare, som väntade honom i Stockholm, än
provåret. Han var prästson och ägde
följaktligen en på uppfostran grundad vana att
betrakta alla människor, inte endast söta unga
flickor, som individer, värda intresse, artighet
och välvilja. Dessutom var han född på landet,
där människovärdet står högre i kurs än i
storstäderna. Han kostade till och med på den
medelålders damen mittemot en del
reflexioner: Vem var hon gift med? Hur hade hennes
ungdom varit? Hade hon barn och var de
lovande? Hon tillhörde tydligen den lilla
privilegierade klick människor, vars första
bekantskap med det negativa i tillvaron är
deras egen död. Somliga slapp undan också
den, på visst sätt, dog så att säga
omedvetet, av ålderdomssvaghet, utan fysiska och
psykiska lidanden, ömt omhuldade av barn,
barnbarn och trotjänarinnor... Förmodligen
fanns det verkligen en och annan individ, som
kunde slippa igenom tillvaron utan en enda
skråma. Men i så fall var ju livet något
positivt och den stora resten av olyckliga blott
offer för vidriga omständigheter? Då låg det
ju något i den förtvivlade kampen för lycka?
Denna dam till exempel med sitt förfinade
ansikte och sina ringprydda händer ... Hon
föddes väl en vårdag på ett gods eller i ett
kultiverat stadshem, hälsad med jubel. En dag
på sommaren gifte hon sig med den friske,
ståtlige, begåvade man, som hon älskade.
Barnet kom, så ett till och kanske ännu ett.
Nu var kanhända redan en son eller dotter
gift och barnbarnet anlänt. I oändligheters
oändlighet, släkte efter släkte, om inte
irrationella moment spelade in och bringade
oordning i kretsloppet. En solig himmel över
välskötta gräsmattor med väldiga träd. Eller en
kallt gröngul himmel över en froslgnistrande
vidd, där* ungdomar skidade i färggranna
sportdräkter. Och dans på bonade golv i stora
salar . .. Film, det var visserligen sant, men
en film ur verkligheten av det strålande slag,
som lockade längtan och avund i ögonen på
den enkle åskådaren. Om det var något han
själv avundades de rika, så var det estetiken;
fattigdom och skönhet hade aldrig hört ihop.
Hans blick föll åter på hennes händer. Så
mycket förstod han sig på kvinnohänder, att
han kunde se, att dessa aldrig tagit ett tag på
allvar. Och plötsligt kom han att tänka på de
andra. Någon lagade maten, som serverades
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
