Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Böcker från väster - Anmälda böcker - Bates, H. E., The Poacher; A House of Women
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÅN VÄSTER
gör samhället med sin järnväg, sina fabriker
och alla nya förhållanden. Han har bara
jorden att hålla sig till; han sätter också
ibland en snara för vildkaninerna. Så ett år
tar han dottersonen, familj ehoppet, med sig
ut på nattliga strövtåg, de sätter sina snaror
tillsammans och naturen lever upp som
i gamla dagar. Men äventyret slutar med
fängelse och en dag ser han den jord styckas
sönder som varit hans.
Man får en livlig känsla av omkastningarna
i levnadsförhållandena i samband med
samhällets yttre förvandling. Det förflutna ter sig
som en sinnenas trygga verklighet, med värme
och närhet till landskapet och naturen, med
en påtagligare fysisk existens för människan;
de nya förhållandena är kyligare,
opersonligare och leder till en hårdare livsstil. De
gamla dofterna av öl och hö har utträngts
av bensinlukt och kolrök, industrialismens
skugga faller över det beträngda
jordbrukslandskapet. Författaren avser ingalunda att
ensidigt förhärliga det förflutna, han är
främst intresserad av de förskjutningar som
ägt rum inom den mänskliga känslan, inom
själva livsstämningen, och åskådliggör dem
i sina diktade förlopp.
”A House of Women” återger en sida av
samma tidsutveckling. Människoskildringen
domineras av en utmärkt kvinnostudie, där
förhållandet mellan ursprungskaraktär,
omständigheternas nödvändighet och de
utvecklande erfarenheterna framträder på ett
intressant sätt. En ung bonde kommer en kväll till
krogen i den närbelägna lilla staden och råkar
i en bestört men tungt orubblig förälskelse
i barflickan Rosie. Hans envisa ståndaktighet
gör intryck på henne och hon följer med
honom på roddturer bortåt floden, upp mot
hans egna frodigt böljande ängar. Hon är
trött på krogen och villig att bli hustru
i bondgården, dit hon kommer som ett
främmande, färgstarkt inslag i den vitskurade och
styvstärkta traditionen. Familjens
sammanhållning består i en ömsesidig svartsjuka, och
det blir en enda bitter, seg kamp mellan Rosie
och de andra kvinnorna i huset, den döva,
misstrogna svärmodern och de halvgamla,
avundsamma svägerskorna. Arbete och
konflikter kommer den livsglada Rosie att hårdna,
lättsinnet bränns bort ur hennes karaktär och
lidelsen förtär sig i ett ödesdigert förhållande
till den yngre svågern. Kriget kommer och
berövar henne mannens trygga stöd; han
återvänder som en dödsdömd stackare, besatt av
människohat. Rosie lever för arbetet på
gården, som under alla dessa år blivit som
en del av henne själv, betydelsefullare än
hennes egen person; men gården glider
ändock långsamt ur hennes kvinnohänder,
och till slut sitter hon åter på en krog som
i ungdomen, undrande vad hon ska ta sig för.
Bates betraktar gärna ett människoliv som
en cirkel: när den slutes återkommer man
till något som man en gång varit eller på
ett avgörande sätt upplevt; det som ligger
emellan är endast den ohjälpligt flydda tiden
och raden av minnen. Dessa levnadscirklar
blir kanske ibland en smula pressade, men
onekligen ger de en fast slutenhet åt
kompositionen, en illusion av något i sig fullständigt,
som mer eller mindre hör varje konstverk
till. Förloppet bygger Bates upp av
avgränsade scener, inom vars klart upplysta cirklar
han låter sina personer utföra de tilldelade
livsrollerna. Han kan ge landsbygden med
alla karakteristiska detaljer och han känner
dess människor, sådana han sett dem i deras
miljöer; men det är på något sätt som om
han inte kände dem i deras innersta
mänskliga djup, inte hade upplevt dem som en del
av sig själv. De stannar inom sin ram likt
målade porträtt, de förblir bönder,
hantverkare, krogfolk, lösexistenser. Det är
emellertid styva porträtt, starkt glödande i färgen.
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
