Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Edfelt: Poesi, mer eller mindre - Anmälda böcker - Spong, Berit, Dam med parasoll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Poesi, mer eller mindre
BERIT SPONG: Dam med parasoll.
Norstedts. 4: 75.
KERSTIN HED: Vägen till hemlanden.
Norstedts. 4: 25.
BERNHARD RISBERG: Fresker och reliejer.
Saxon & Lindström. 3: 75.
OLLE SVENSSON: Spår och spillror.
Wahlström & Widstrand. 3: 75.
Den poesi, varmed Berit Spong presenterar
sig i ”Dam med parasoll”, erbjuder inga
överraskningar för den, som gjort sig förtrogen
med hennes två föregående diktsamlingar,
”Högsal och örtagård” och ”Lärkornas land”.
Hon demonstrerar helt enkelt sin nätta
versi-fikatoriska talang för tredje gången och gör
det med samma behag, samma graciösa balans
som tidigare. Det är en delikat volym av
mjölk- och smultrondoftande poemer; den
hand som utfört dessa lyriska stramalj
broderier är sannerligen säker och smidig.
Sina rötter har denna poesi självfallet i
nittiotalets provinsiellt inriktade lyrik. Därom
är skaldinnan själv minst av alla omedveten;
i en introduktionsdikt av milt självironisk
hållning lägger hon tvärtom orden i ens mun:
En dam som jag bör ha en parasoll,
det passar till min typ av nittitalet,
min bortvändhet från alla heta håll,
min jämna harmoni, min blonda svalhet.
Hon är av våra yngre poeter kanske den
som noggrannast iakttagit den karlfeldtska
observansen. Det vore en lätt sak att påvisa,
hur hon i exempelvis sådana dikter som
”Figurerna” och ”Sagan om bordet och båten”
till punkt och pricka följer en rytmiskt
invecklad karlfeldtsk strof. Men det bör hållas
i minnet, att det är en själfullt fattad
traditionalism som Berit Spong representerar.
Hennes egen accent har dock förmåga att
tränga igenom också i modulationer, som vi
tycka oss ha hört tidigare, hos en död
mäster-sångare. Grunden härtill är först och främst
att söka i hennes utpräglat feminina
sensibilitet. Egenarten i hennes dikt är dess svala,
nordiska kvinnlighet.
Också den som i dikten helst vill förnimma
hetare pulsslag, kan inte undgå att beundra
den artistiska delikatessen i många av dessa
akvareller. Helst söker sig Berit Spong till
sagans och barndomsminnenas trakter: det är
helt i stil med den romantik, hon är
underdånig. I sådana revir har hennes fantasi sin
naturligaste förankringsplats:
O, saga, som jag minns till sist
med kval!
Var är min frist,
mitt val?
Var är min djupa längtans rätta plats?
Min själ är fången
i växelgången
emellan klarnad ro och vild seglats.
Om trygg och ombonad borgerlighet och
om lyckligt familjeliv tala eljest de flesta av
dessa poem. De utstråla trevnaden hos gamla
bohagsting och ostörd småstadsidyll.
Samlingen innehåller bland annat ett knippe
barndikter. Det är en vansklig genre, men jag kan
inte finna annat än att skaldinnan lyckligt
undgått dess faror utom i två fall, där det
poetiska resultatet blivit jolmigt och en smula
krystat, nämligen i dikterna ”Flingorna” och
”En kram före sagan”
Att denna traditionskära lyrik också skall
ha en vrå för den historiska tablådikten är
bara konsekvent och i sin ordning. ”Natt före
Lützen” är en målerisk dikt, full av pompa
och bravur. Till det bästa Berit Spong skapat
i denna art måste man räkna de två dikterna
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
