Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Johannes Edfelt: Poesi, mer eller mindre
- Anmälda böcker
- Spong, Berit, Dam med parasoll
- Hed, Kerstin, Vägen till hemlanden
- Risberg, Bernhard, Fresker och reliefer
- Svensson, Olle, Spår och spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
om Wivallius, ”Löv och vind” och ”Ack,
libertas”. Det är ett slags historisk medalj
-konst, där linjerna ha spelande liv. Vilken
grad av inlevelse Berit Spong är mäktig,
därom kan slutstrofen i den vackra dikten om
Gertrud Grip och Wivallius vittna:
Jag ser dig. Jag ser dina ögon, i dagern blå som
en d’art,
— vid fackelsken och i sängskåp är färgen
sammets-svart —
och läpparnas röda ormar, som bukta i övermod.
Jag känner igen dem med blicken men inte med
mitt blod.
*
Hos Kerstin Hed finner man föga eller
intet av den artistiska pregnans, som
kännetecknar Berit Spongs strofer. Eljest ha dessa
båda skaldinnor mer än ett väsensdrag
gemensamt. Också Kerstin Hed har sina rötter i
gammal allmogekultur: hon är en trofast dotter
av Dalarna. Hennes dikt är av sångbart kynne;
den har ofta ett buret föredrag. Hon kan slå
an en frisk trall ”som ska gå från Djurmo
klack till Grytnäs rå”; hon kan också ge sin
sorg och sin resignation uttryck i saktmodig
sång. Men hela tiden rör hon sig dess värre
på den poetiska allmänningens vidsträckta fält
eller i den vaga skymning, där alla katter bli
lika grå. Det är onekligen att beklaga, ty att
hon är begåvad med vad man kallar ”poetiskt
temperament”, kan inte betvivlas.
*
Bernhard Risberg är klassisk filolog med
det bästa renommé, men något i poetiskt
avseende mera hopplöst än den torra
beskrivande dikt, han presenterar med ”Fresker och
reliefer”, har man svårt att föreställa sig.
Dessa ”forngrekiska bilder på vers” äro en
onödighet, om de icke äro en horrör. Det
göres oss intet behov av att i en knastrande
versifierad katalogisering få oss till livs dessa
hellenska in- och exteriörer. Understundom
möter man i boken också en reflexion av detta
snitt:
Må andra kalla fritt antiken sval
och i dess konst blott se det formskönt glatta:
jag lärt mig att helleniskt jämnmått skatta
i dikt och liv som högsta ideal.
Deklarationen må vara hur riktig och sann
som helst — poesi blir den fördenskull inte.
Teckning av Yngve Berg till Bernhard Risbergs
”Fresker och reliefer”.
Den största behållningen av boken lämna
Yngve Bergs svala och läckra teckningar.
Nu mörknar hösten, nu kommer frosten
och jag är husvill — jag fryser redan.
Och sista stycket av vandringskosten
jag åt till kvällsvard för länge sedan.
Så sjunger Olle Svensson i ”Spår och
spillror”. Hans dikt har vuxit ur det kargaste
Norrland. Som poet är han närmast en
lärjunge till Dan Andersson. Någon starkare
egenart har man svårt att skönja i dessa
strofer om hemlöshet och vildmarkskärlek.
Att det ligger en ofta bitter och tung
verklig-hetsupplevelse bakom dessa dikter, är
därmed inte draget i tvivelsmål. Det enda rätta
ord, som etsar sig in i läsarens minne, har
bara inte blivit denne poet förunnat.
Johannes Edfelt
665
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 18 00:32:05 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-8/0087.html
