Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Notiser om utländsk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER OM UTLÄNDSK LITTERATUR
med vetenskaplig ackuratess och angripes ur alla
synvinklar själva språkredskapet hos en stilens
magiske mästare. Man skall blott icke tro att en sådan
detaljundersökning behöver utmynna i knappologi.
Efter slutad läsning har man endast en klarare och
fylligare bild av Johannes V. Jensen. Och varför
skulle det inte vara så? Det är som sagt så, och
åter besannas ett gammalt ord pm ”Le style, c’est
1’homme”. Man får överhuvudtaget genom Harry
Andersens avhandling en levande och intressant bild
av en konstnärligt nydanande diktare i hans vetkstad.
Der sidder en Mand i en Sporvogn av Mogens
Klitgaard. Poul Bränner. Köpenhamn 1937.
4: 75.
Denna bok av en trettioårig debuterande
författare, som prövat på hårda erfarenheter och lär
ha skrivit sin bok medan han försörjt sig som
biljardmarkör, har haft en vacker framgång i Danmark.
Den är nära anknuten till Köpenhamnsmiljön och
året 1936, den ger ett avsnitt av den
manschettproletära medelklassens existens, som i detta fall
närmast utgör en blind kamp för livet. Den lille
manufakturhandlaren Lundegaard tvingas av de
dåliga tiderna att ge upp sin affär, att flytta till en
bakgårdslägenhet och börja som inkasserare; han
förskingrar lite smått, han skuldsätter sig och
manipulerar, dövar olusten och nerverna med sprit, lever
i tillfälliga stämningar, skryter för sig själv ena
stunden och ömkar sig själv den andra. Familjen
är vanemässigt lojal, men alla är främmande för
varandra, isolerade i sitt eget gråa liv; Lundegaard
som tror att allt vilar på honom tappar totalt bort
den hederliga, borgerliga existensen. Det är ett
stycke kuslig men illusorisk människoskildring,
oklanderligt saklig, med en ärlig bitterhet på botten.
Författaren är säker på hand, han behärskar sitt
material och sin teknik fullständigt: men han
försöker heller inte nå varken särskilt djupt eller
särskilt högt. Lyrisk blir han endast i rapsodin över
de växlande årstiderna, som omsluter romanförloppet.
Die Torheit einer Liebe av Hanns Johst.
Langen-Müller. München 1936.
Detta är en nätt och behaglig och harmlös
berättelse. Ur en omisstänksamt och dåraktigt förälskad mans
dagboksanteckningar träder oss till mötes en
samling förkrigshonoratiores i efterkrigstidens Tyskland,
alla tecknade med mjuka, sparsamma och antydande
linjer. En ogift, levnadsglad baronessa dansar in i
deras tråkiga och enahanda lantliga tekonseljer;
och medan sällskapets damer avundsjukt förfasa sig
över henne, tävla herrarna desto ivrigare om hennes
gunst. Om krönikören ridderligt och uppoffrande
uppvaktar den tillbedda, så skaffa sig bakom ryggen
på honom hans rivaler genom målmedvetna attacker
ganska handgripliga favörer. Men det är saligare
att giva än att taga — därom lämnas oss här än
en gång vittnesbörd. Dessa episodiska händelser äro
roande och spännande, formade med lätt men säker
hand som de äro. Om det nu förhåller sig så att i
denna bok maktmoralen (och inte folkgemenskapen)
proklameras och det t. ex. inskärpes för en
tioårig baronessa, att hon på grund av sin börd är
förmer än ”de andra”, så må man därvid betänka,
att denna berättelse av nuvarande ordföranden i
Reichsschrifttumkammer utgavs av trycket första
gången redan 1930.
Das falsche Gewicht av Joseph Roth. Querido.
Amsterdam 1937.
Själva fabeln i denna roman är inte just rik på
överraskande moment. Men Joseph Roth lägger sig
här inte vinn om att uppteckna utomordentliga
tilldragelser och märkliga öden; i stället har det
för honom gällt att skildra ett helt och hållet
vardagligt händelseförlopp. En mönstergillt nitisk och
rättskaffens fältväbel hos hans kejserliga, kungliga
och apostoliska majestät Franz Joseph II avlägsnas
genom sitt nya ämbete och en förflyttning till en
gudsförgäten galizisk köping på gränsen mellan
Österrike och Ryssland från en livsföring, präglad
av strängaste pliktuppfyllelse och moralisk
principfasthet. Anselm Eibenschütz, som kommer från ett av
reglementen kringgärdat kaserngårdsliv i en trevlig
garnisonsstad, ser sig ställd inför uppgiften att på
en ort långt bortom ära och redlighet tjäna sin
kejsare som justerare för att förhindra den allmänt
praktiserade trafiken med falska mått och vikter.
Men vad som blir ödesdigert för Anselm
Eibenschütz är inte den främmande och ovanliga miljön
eller hans nya och ogemytliga verksamhet, inte hans
ensamhet och inte heller det faktum, att hans hustru
inlåter sig med ett kanslibiträde. Ödesdiger blir för
honom däremot en animaliskt vacker zigenarflicka,
som bönhör honom lika lätt och lekande som hon
sedan förskjuter honom. Anselm Eibenschütz’
sympatiska nervsystem reagerar oavbrutet, hans
enfaldiga hjärta är fyr och flamma, och de oerhörda
kvantiteter alkohol, som justeraren nu konsumerar,
visa sig varken vara ett effektivt släckningsmedel
eller stimulans för hans officiella funktioner. Han
686
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
