Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Tragiskt. Översatt av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
olycksfall tragiskt, medan tragiskt ju — nå,
jag måste fatta mig kort, nog härom. Alltså
varenda störtad cyklist, varje vid ugnen
bränt barn, varje körsbärsplockares fall från
stegen betecknas med det vanhelgade ordet
”tragiskt”. Vår förre reporter hade jag nästan
vänj t av därifrån, jag gav honom ingen ro,
varenda vecka var jag hos honom en gång,
och han var en god man, han skrattade och
gav ofta med sig, möjligtvis förstod han
rentav, åtminstone delvis, vad det för mig
rörde sig om. Men nu den nye notischefen
— jag vill annars inte fälla något omdöme
om honom, men jag överdriver knappast, om
jag säger: varenda överkörd höna blir för
honom en välkommen anledning att missbruka
detta heliga ord. Om ni kunde bereda mig
möjlighet att en gång allvarligt få tala med
honom, be honom, att han åtminstone en
enda gång hör ordentligt på mig —
Redaktören gick fram till lokaltelefonen,
tryckte på en knapp och sade några ord i
taltratten.
— Herr Stettiner skall vara här klockan
två och ha några minuter lediga för er. Jag
skall informera honom närmare. Men fatta
er kort, när ni talar med honom!
Tacksam tog den gamle sättaren avsked.
Redaktören såg honom smyga ut genom
dörren, såg det tunna, vita håret hänga ner
på den gamla, lustiga klädesrocken, såg den
trogne tjänarens krökta rygg och hade icke
längre något emot, att det misslyckats honom
att locka den gamle till pension. Måtte han
stanna! Måtte han framgent en eller två
gånger om året upprepa dessa audienser!
Han var icke ond på honom. Han kunde rätt
väl sätta sig in i hans känslor. Men just detta
kunde icke herr Stettiner, hos vilken Johannes
infann sig klockan två, och vilken chefen
dessutom i arbetsbrådskan glömt att informera.
Herr Stettiner, en ytterst användbar yngre
medarbetare i tidningen, som från
lokal
reporter snabbt svingat sig upp till
redaktionsmedlem, var ingen grobian, och som
reporter hade han lärt sig att umgås med
människor av alla slag. Men inför fenomenet
Johannes stod denne människokännare
fullkomligt främmande och rådlös, han hade
i själva verket aldrig vetat, aldrig anat, att
det finns eller fanns en sådan sorts
människor. Dessutom kände han sig som redaktör,
begripligt nog, ingalunda förpliktad att taga
mot råd och lärdomar av en sättare, även
om denne vore hundra år gammal och även
om han tidigare, i den sentimentala
tidsåldern, varit en berömdhet, ja, även om han
varit Aristoteles själv. Så hände då det
oundvikliga, att Johannes, efter några minuter
hastigt visad på dörren av den röde och
retade herm, måste lämna dennes byrå. Vidare
hände, att den gamle Johannes en halvtimme
senare i sätteriet, efter att ha satt en
fjärdedels spalt full av oerhörda fel, med ett
jämrande klagoljud sjönk samman över sitt
manuskript och var död en timme därefter.
Männen i sätteriet, så plötsligt berövade
sin senior, blevo efter en kort viskande
överläggning ense om att gemensamt bekosta en
krans på kistan. Herr Stettiner fick däremot
till uppgift att i en liten notis omnämna
dödsfallet, ty Johannes hade ju dock för trettio
eller fyrtio år sedan varit ett slags berömdhet.
Han skrev: ”En diktares tragiska slut”
— så föll det honom in, att Johannes haft
idiosynkrasi mot ordet ”tragisk”, och i varje
fall hade gubbens egendomliga gestalt och
hans plötsliga död kort efter deras samtal
gjort så mycket intryck på honom, att han
fann sig förpliktad att en smula hedra den
döde. I denna känsla strök han alltså ut
rubriken på sin notis, ersatte den med orden:
”Beklagligt dödsfall”, fann plötsligt även
denna otillräcklig och tom, blev förargad,
tog sig samman och skrev nu över sin notis
slutgiltigt orden: ”En av det gamla gardet.”
704
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
