Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Storstein, Olav, Kielland påny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
BREV FRÅN NORGE
I.
För några år sedan konstaterade man, att
den unga akademiska generationen i Norge
hade föga intresse för de humanistiska
disciplinerna. Det är kanske förklaringen till att vi
i Norge ha så få unga estetiker,
litteraturhistoriker och kritiker. Jag tror dock, att det skulle
finnas åtskilligt flera, om det vore möjligt att
skaffa sig ett skapligt levebröd på grundval
av estetiska intressen.
Det är ett faktum, att de senaste hundra
årens Norges andliga historia vimlar av stoff
som inte har blivit behandlat. Vilket paradis
för aspiranter på doktorsgraden! Först på de
sista åren ha vi fått en tillfredsställande
behandling av den norska litteraturens historia
— en populär framställning av Kristian Elster
och en vetenskaplig, ännu icke avslutad
framställning av professorerna Paasche och Bull,
som skall föras fram till världskriget av
doktor A. H. Winsnes. Båda dessa
framställningar äro förtjänstfulla — Elster har med
jätteenergi behandlat hela vår
litteraturhistoria på ett sätt som med rätta har gjort
hans verk mycket läst, Paasche har aldrig
nått högre än i vissa partier av ”Norsk
Littera-turhistorie” (Aschehoug), och detsamma
gäller Bulls skildring av Bjørnsons och kanske
i synnerhet Ibsens diktning. När hela verket
föreligger färdigt, skall jag skriva en särskild
artikel om det här i B. L. M.
Men fastän en del gjorts och håller på att
göras, finns det fortfarande otroligt mycket
kvar att göra. Särskilt intressant skulle det
vara att få kulturhistoriska framställningar
som undersökte samspelet mellan olika
områden av norsk kulturutveckling — vetenskap,
litteratur, målarkonst, musik, politik, religion
— och den socialt-ekonomiska förutsättningen
för det hela. Om ändå någon rik person satte
upp en belöning för framstående
kulturhistoriska verk i Norge! En sådan kunde komma
att få stor betydelse för norskt kulturliv, som
aldrig saknat förmåga och vitalitet utan
snarare allsidighet och vidsynta värderingar.
Sinnet för perspektiv är inte så starkt
utvecklat i norsk kultur — det är väl bland
annat förklaringen till att urgamla slagord
ständigt och jämt kunna gå igen utan att
uppväcka ett igenkännandets leende eller vemod.
När det kulturhistoriska sammanhanget icke
är klart och icke hålles levande, vacklar
perspektivvärderingen, och epigoneriet får alla
chanser att verka originellt och nyskapande.
Det ser ut som om det hade uppstått ett nytt
intresse för ”ånds”- och kulturhistoriska
skildringar i Norge — och den ungdom som för
några år sedan inte ville befatta sig med
diktning och estetiska frågor har upptäckt, att det
i varje fall kan vara försvarligt att sysselsätta
sig med norsk diktning utifrån sociala
synpunkter.
Lektor Olav Storstein gav i fjol ut en
bok om Alexander Kielland, ”Kielland påny”
(Fabritius & Sønner). Det är en talangfull,
708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
