Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hj. Linder: Wadköpings uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HJ. LINDER
WADKÖPINGS
UPPKOMST
I.
I nästan vilket sällskap som helst kan man
väl numera med utsikt att bli fullt förstådd
göra en anspelning på Wadköping eller
Öbacka; bland svenska litterära städer inta
dessa två såtillvida en särställning. Alla ha
”hört namnet”. Kännedomen om dem grundar
sig i båda fallen på en lång rad av
skildringar, men medan Lubbe Nordström aldrig
stuckit under stol med att han egentligen bara
roat sig med en utstoffering av det gamla
Härnösand, har Hjalmar Bergman varit
betydligt mera förbehållsam. Han har aldrig
offentligen förrått sina modeller. Wadköping har
också mycket riktigt väckt många frågor till
liv, och liksom ofta är fallet med genial dikt,
ha förebilderna spårats till de mest skilda
landsändar. Numera har man väl i stort sett
förstått, att teckning efter naturen inte var
Hjalmar Bergmans metod. I gengäld har
kännedomen om Wadköping via scenen och
filmen spritts till allt vidare kretsar. Och
lek-mannaförståndet hävdar med obeveklig
envishet, att inte ens en så bisarr begåvning som
hans skapar sin värld av intet. Häri torde
lek-mannaförståndet ha rätt.
Hjalmar Bergman är som bekant
”Bergslagens” skildrare. Det är bäst att sätta ordet
inom citat, ty det är fråga om hans egen
bergslag, och det har hänt att riktiga bergslagsbor
förnekat likheten. Av Hjalmar Bergmans 22
tryckta romaner — 23 om man medräknar den
han utgav under pseudonym — äro 19 av den
art att de kunna anses höra till
bergslagsvärl-den. Men i bergslagsvärlden finns det en stad
— en huvudstad, till vilken det övervägande
antalet av dessa skildringar äro knutna. Staden
heter bara i en del av romanerna Wadköping.
Vare sig den bär detta namn eller inte blir
den emellertid för Hjalmar Bergman
centralpunkten i hans författarskap — en mikrokosm,
där hela det mänskliga levernet återspeglas.
Genom sin ungefärligt angivna belägenhet och
genom sin atmosfär har den kommit att
representera en hel avgränsad kulturmiljö: den
medelsvenska småstaden under förkrigstiden.
Det fanns tydligen stoff nog i denna miljö
— för den som visste att hämta fram det. Från
1910 — då ”Hans nåds testamente” utkom —
till sin död 1931 var Bergman nästan
oavlåtligt sysselsatt med att skildra
wadköpings-släkternas göranden och låtanden, vare sig
dessa utspelades hemma i Bergslagen eller
avtecknade sig mot den svenska huvudstadens
eller — eventuellt — amerikanska
millionmetropolers bakgrund.
Wadköping sprang emellertid ej färdigt och
utvuxet fram ur diktarens panna. Staden hade
sin grundliga tillblivelsehistoria. I nära tio år
715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
