Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hj. Linder: Wadköpings uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HJ. LINDER
skrev han om släkterna Bourmaister, de Sars,
von Battwhyl, Rygell och Rygelius, Brenner
och Siedel, ja, även Markurell, innan en gång
år 1919 ”solen gick upp, markerande i staden
Wadköpings annaler en märklig dag . . .”. De
citerade orden inleda romanen om Markurells,
och det var första gången stadsnamnet
förekom på tryck. När denna roman var färdig,
men icke tidigare, var också den miljö
utformad, med domkyrka, värdshus, utsiktsberg,
läroverk och allt, som sedan i elva års tid
fick utgöra bakgrund eller groningsgrund för
den bergmanska världen av människor och
troll. Dessförinnan var den annorlunda.
Det är ett studium av betydligt intresse att
följa, hur staden Wadköping successivt växt
fram. Redan i ”Blå blommor” (1907) vände
sig Hjalmar Bergman till sin hemtrakt för att
få ett motiv: första delen utspelar sig i en
icke närmare lokaliserad svensk landsbygd,
andra delen i en stad, där åtskilliga detaljer
visa, att barndomsstaden Örebro föresvävat
honom. Här kan nämnas den långvariga
järnvägsresan över slätten innan man når fram,
den livliga frikyrkliga verksamheten i staden,
skildringen av kyrkogården (sid. 137), gom
erinrar om Örebro gamla kyrkogård på Söder,
där kyrkogårdens ”gulsandiga gångar” bildar
”ett nät med rätvinkliga maskor”, medan i
”nätets mittpunkt” tvenne breda gångar skära
varandra.
”Blå blommor” har ett speciellt intresse ur
den synpunkten, att diktaren här för första
gången söker sitt stoff i barndomsvärlden. Tre
år senare var han beredd att göra ett djupare
grepp i detta förråd. Nu var det några
bestämda gestalter, sådana de framstodo i
barndomsminnets ljus han ville åt. Den första
studien framlades i ”Hans nåds testamente”,
där baronen Roger Bernhusen de Sars för
första gången framträder. Denne originelle
krumelur — för att använda hans eget
språk — hade nämligen en förebild i
verklig
heten, ingen mindre än Bergmans egen
gudfar, friherre Styrbjörn Stedingk på Ekeberg
nära Örebro. Det är en djupt rotad
barndoms-fantasi, leken att ”leka baron” — den bestod
i att strutta omkring på golvet, skrocka och
grymta och överhuvud härma den gode
Ste-dingkens åthävor — som har tagit kött och
blod i denna gestalt.
”Hans nåds testamente” betydde en
framgång för den unge författaren. ”Savonarola”,
hans första större arbete, hade mottagits med
välvilja av kritiken, men ”Hans nåds
testamente” hade förutsättningar att bli populär.
Den hittills så dystre författaren hade tydligen
förutsättningar i det humoristiska. I familjens
ögon var detta nya arbete utan varje tvekan
hans tills dato bästa. Man hade med
skräck-blandad undran följt de cirklar hans fantasi
beskrev. En äldre kvinnlig örebroare har
berättat mig, hur hon en morgon, strax efter
det ”Hans nåds testamente” utkommit, på
gatan mötte familjen Bergmans trotjänarinna,
den av diktaren sedermera vid flera tillfällen
apostroferade Amanda Löthgren. Man talade
naturligtvis om boken, och den trofasta
Löthgren utbrast mittemellan skratt och tårar:
— Ja tänk* att våran Hjalmar har kunnat
skriva något så bra!
Det ena med det andra gjorde att Bergman
ansåg sig kunna fortsätta på den inslagna
vägen. När han då skred till inventering av
sina barndomsminnen, fann han
uppenbarligen, att han först borde vända sig till staden,
där han var uppväxt. Resultatet blev ”Vi
Bookar, Krokar och Rothår, Ur en
stads-krönika”. Möjligt är att han bedrivit
forskningar för detta arbete, men troligare är dock
att han helt hållit sig till vad han hört och
själv mindes. I vilket fall som helst fann han
sig stå inför ett överväldigande material. Ett
vittnesbörd om att han själv känt sig road av
detta är väl den lekfulla personförteckning
han placerat i bokens början, med korta
716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
