Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Chansen till frihet - Anmälda böcker - Blomberg, Harry, Vi måste börja om - Mauriac, François, Jesu liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
böcker. Den ger bilden av en man som genom
sitt möte med Kristus vunnit full frihet och
som efter sin omvändelse kan tala till sina
medmänniskor med profetiska tonfall. (Man
kan med fördel göra en jämförelse mellan det
andliga klimatet i Oxfordmannen Harry
Blombergs och Oxfordfienden Gösta Carlbergs
böcker!) Ingen bok i höstens litteratur säger
mer om framtiden än Harry Blombergs ”Vi
måste börja om”. Andra humanister har
kanske sagt detsamma. Men även den finaste
ideologi är värdelös, om icke dess upphovsman
är hågad och villig att i sitt eget liv ta
konsekvenserna av sin ståndpunkt. En man som
i rasande polemik och hej dlös
personförföljelse förklarar sig kämpa för det sanna och
det goda är en svindlare. Gör först upp med
dig själv, du vilde! Först sedan har du rätt
att med auktoritet tala till dina medmänniskor.
Harry Blomberg har den rätten.
5.
Slutligen för oss Fran^ois Mauriac, den
allvarlige, hårt pressade franske katoliken,
i sin vackra bok om ”Jesu liv” mitt in
i kristendomens — och därmed
världshistoriens — centrum. För hundrade gången
lyssnar man till en ny stämma som berättar den
dramatiska historien. Mauriac förefaller mig
ha nått vida högre än exempelvis Papini.
Hans bok är verkligen sedd med kristna ögon.
Något egentligen nytt ger han väl knappast;
han bygger på känd katolsk exegetik. Men han
har alltid sitt eget tonfall — detta
melan-goliska mauriacska tonfall, som man så väl
känner från analyserna av syndens väsen och
makt i hans romaner. Grundsynen på det
mänskliga är helt densamma i hans nya bok.
Han talar om gadarenerna som fruktade Jesus:
”De äro stackars människor, upptagna av
sitt arbete, av sina begär. De ha en familj att
försörja, de ha lidelser, som det inte lyckas
dem att förkväva. Mer än elden frukta de
denna kärlek, som plöjer sin fåra in i köttet
och beskär levande liv. Må de bli kvar hos
sina svin!”
Och han kan improvisera en bild av
människor på begravning, som för tanken till Sven
Lidman i hans obarmhärtigaste stunder:
”Dessa ansikten, märkta både av tidens och
syndens tand, deras i lasten uppmjukade och
angripna kött, alla dessa människor, inom
vilka upplösningsprocessen är längre
framskriden än hos den döde ...”
Mauriacs uppfattning är ofta förbluffande.
Han anser, att Kristus har befallt oss att
beundra andlig fattigdom i ordets egentliga
mening:
”Vem kan berömma sig av att ha beundrat
andlig fattigdom hos en människa, ens hos
en gudfruktig människa? Kanske är det
särskilt svårt i fråga om en sådan. Det
lidelsefulla fasthållandet vid sina egna åsikter hos
dem som tro sig fullkomliga väcker avsky.”
Den dansande Salome kallar han ”den unga
reptilen”, och han ger denna lysande bild av
syndens värld:
”. .. där vinet skänker överseende med alla
svagheter, där de väl förplägade och
parfymerade kropparna ligga och snudda vid
varandra, där kvickheten sprudlar, visar sig
fyndig och tjusar de närvarande men
smutskastar, sårar och dödar de frånvarande; det
rike, där man hatar varandra, där man begär
varandra, där man sliter sönder varandra,
där döden fortplantar sig från hjärta till
hj ärta ...”
Intressant är Mauriacs kvinnopsykologi;
man förstår flera av hans litterära
kvinnoporträtt bättre, sedan man tagit del av hans
framställning av äktenskapsbryterskan inför
Kristus. Att Kristus såg ned på marken tolkar
han som — takt; han visste, att hon plågades
av blygsel mer än av fruktan, och att det
finns stunder i en människas liv, då den
största barmhärtighet man kan visa henne
738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
