Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Heiser, Victor, En amerikansk läkares odyssé, anmäld av Thure Nyman - Belfrage, Cedric, Bort från alltihop, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
guldgruva. Vi har långt kvar till civiliserade
förhållanden, även om vi har det bättre ordnat
med hälsovården än det var på Filippinerna
innan Heiser kom dit i början på
århundradet. Där rasade koleran med jämna
mellanrum, smittkopporna skördade årligen offer i
tiotusental, malaria och dysenteri betraktades
som ordinära företeelser, och de spetälska
rörde sig fritt bland befolkningen. Om
förhållandena nu ter sig helt annorlunda, är det
till stor del Heisers förtjänst. Det är rentav
spännande att följa hans intensiva jakt efter
sjukdomskällorna, hans list och förslagenhet
när det gällde att övertyga myndigheterna och
massan om nödvändigheten av att vidtaga
preventiva åtgärder, att koka dricksvattnet,
isolera de spetälska, ta död på råttor och
smittförande mygg. De är stimulerande att
läsa om vilka betydelsefulla resultat som
kunde uppnås med relativt enkla medel.
Författaren gör inte mycket väsen av det, men man
anar ändå vilken heroism som besjälade både
honom själv och hans medhjälpare i kritiska
och riskfyllda situationer.
Som Rockefellerstiftelsens utsände reste
Heiser sedermera under en följd av år
omkring i tropikerna för att organisera
hälsovården. Han kom till holländarna på Java
och engelsmännen på Ceylon, och överallt
stötte han på samma sega motstånd, från
infödingarnas slöhet och de styrandes
likgiltighet eller direkta fientlighet mot allt som
luktade Amerika och Standard Oil. Men
överallt lyckades han tack vare sina personliga
egenskaper och sin anpassningsförmåga förmå
myndigheterna att pröva hans metoder och
införa förbättringar som räddat tusentals liv
och sparat många gånger om de millioner de
kostat. När förnuftsskäl och älskvärdhet inte
ledde till målet, kunde det hända att han skrek
tills motståndaren teg och gav med sig. Mot
Heisers pioniärhumör kunde ingen i längden
freda sig. Han var oemotståndlig. Och
oemotståndlig är han också när han berättar om
sitt livsverk i hälsans tjänst — inte i de
sjukas. Hans bok börjar med en livfull
skildring av hur hans hem skövlades och han själv
sattes på bar backe vid den stora
översvämningen i Johnstown 1889. Den är som klippt
ur en äventyrsbok. Och fortsättningen är
skriven med samma goda humör och friska
berättarglädje, späckad med intressanta
detal
jer och dråpliga episoder. Författaren sticker
inte under stol med att han varit en ovanligt
duktig karl, men hans självbelåtenhet har
ingenting övermaga. Han slutar sin bok med
förklaringen att hans arbete inte lämnat
honom tid till att stifta familj och bilda hem,
men att han i stället har vänner i alla hörn
av det klot han rundat sexton gånger under
sin långa odyssé, och ännu flera vänner
kommer han förmodligen att få bland alla sina
läsare. Thure Nyman
Bort från England
CEDRIC BELFRAGE: Bort från alltihop.
Översättning av David Belin.
Tiden. 5: 50.
”Medan Mary flitigt plockade blåklockor,
jagade jag omkring efter de sällsynta
orkidéerna och de vita blåklockorna, som växte
där det var mörkast. Hon sade, att om de vita
hade varit vanligast och de blå sällsynta, så
skulle jag med samma energi ha jagat de blå
och funnit dem särskilt vackra. Hon påminde
mig om att orkidéerna gjorde att det luktade
katt i ett rum. Hon satte blåklockor i håret.
De gick i färg med hennes ögon, och hon var
underbart vacker. Jag älskade henne med ädel
engelsk behärskning.”
I den stilen är Belfrages bok skriven. En stil
som man redan mött till leda hos
anglosach-siska ”stjärnjournalister” från Beverley Nichols
till Negley Farson. En blandning, eller försök
till blandning, av elegant cynism, behärskad
världssmärta, tapper galghumor och skör
poesi. En tröttsam stil, vars väsentliga brist
är bristen på allvar, eller kanske rättare
skräck för allvaret. Belfrage är inte så
parfymerad som Nichols, inte så rå och vulgär
som Farson, men inte heller så begåvad som
någon av dem. Det ouppnådda mönstret för
samtliga herrarna är givetvis Bruce Lockhart.
Belfrage har fått en typisk engelsk
överklassuppfostran och börjar vid
trettioårsåldern till sin förskräckelse märka, att han
är på väg att bli en opersonlig detalj i det
engelska samhällsmaskineriet. Han beslutar
fly från allt det välordnat engelska och
uppsöka sin egen personlighet. Till den ändan
reser han jorden runt, upplever ungefär de
769
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
