Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Wiechert, Ernst, Det heliga året, anmäld av Johannes Edfelt - Heiser, Victor, En amerikansk läkares odyssé, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
inte längre är en realitet utan snarare en poets
önskevärld, uttrycket för hans romantiska
längtan tillbaka i tiden? Den är på sin höjd
en relikt; dess dagar äro räknade.
Men hos Wiechert kan denna romantik ännu
bilda grunden för en poesi med förmåga att
gripa. Fylld av ödestragik och segerrikt patos
är den inledande berättelsen om bondeänkan
Regina Amstetten, och buren av innerlig
inlevelse är påskberättelsen. ”Den enkla döden”,
skildringen av en rysk bonde, som ligger för
döden och en sista gång inandas doften av det
vårliga landskapet, medan han drömmer om
att påskundret ännu en gång skall övergå hans
folk, som honom ovetande mera dyrkar
traktorer än de dyrka Gud. 1 sådana skildringar
får Wiecherts prosa en egen skälvande ton,
som är poesiens. Han tillhör inte de
banbrytande konstnärerna, men han är
fullkomligt äkta, en ofta utsökt landskapsmålare
och en lyrisk förtälj are av människohjärtats
legender. Johannes Edfelt
Front mot sjukdomarna
VICTOR HEISER: En amerikansk läkares
odyssé. Översättning av Ingeborg Essén.
Bonniers. 11:—.
När man läst Victor Heisers mycket
uppmärksammade bok ”En amerikansk läkares
odyssé”, som nu föreligger på svenska i en
förträfflig översättning, känner sig lekmannen
böjd att fråga: behöver det alls finnas några
sjukdomar? Om läkarvetenskapen finge fria
händer och tillräckliga anslag och naturligtvis
tid på sig — ett par hundra år eller så
kanske — skulle den inte då ha kunnat avslöja
alla sjukdomsorsaker, hittat kräftans virus
— det heter ju så? — och funnit ett motgift
mot åderförkalkningen? Ja, man märker ju
genast att man gör sig lite löjlig med att yppa
så naiva funderingar, ty sjukdomar ingår ju
som en integrerande del i den gudomliga
världsordningen, och ve den som sätter sig
upp mot överheten i tankar, ord eller
gärningar. Men perspektivet är likafullt lockande.
Det kanske ändå inte är alldeles nödvändigt
att vi dras med så mycket elände i världen.
Sjukdomar kan utrotas eller i varje fall
hindras från att sprida sig. Det är i hög grad
en fråga om rationell hälsovård i stor skala
med allt vad detta innebär av hygien,
förnuftig diet och härdande livsföring.
Fattigdomen är en av de viktigaste indirekta
sjukdomsorsakerna på grund av ty åtföljande
trångboddhet och primitiva anordningar av
skilda slag. Ingen torde numera vilja
förneka, att den kan undanröjas så långt att den
inte längre är hälsovådlig. Och att så sker
är ett samhälleligt eller med andra ord för
alla gemensamt intresse. Okunnigheten är en
annan, och där heter botemedlet upplysning.
Den tredje och värsta av de indirekta
sjukdomsorsakerna är passiviteten. Den uppträder
i flera former som bottnar i olika lynnes- och
föreställningskomplex. Där är den rena
slöheten, trögheten. Man kan inse en risk och
låta bli att undvika den, känna till ett
botemedel och underlåta att använda det. Det kan
betecknas som ansvarslöst. En annan form är
den medvetna fatalismen, en tredje den som
har sin grund i den religiösa uppfattningen
av sjukdomen som en straffdom för arvsynd
eller personliga felsteg, som en börda att
bära, som ett oundvikligt ont, vilket inte
heller får eller bör undvikas. Det är kanske
den mest svårhanterliga av alla den rationella
hälsovårdens fiender. Men dess diametrala
motsats, christian-scientisternas hårdnackade
vägran att inse och erkänna sjukdomarnas
realitet, är knappast en bit bättre.
Victor Heiser har stött på motståndet från
alla dessa olika försvarsställningar kring
sjukdomarna under den mer än fyrtioåriga bana
som läkare han tillryggalagt, och han har
besegrat det överallt. Hans odyssé är en
oavbruten kamp mot fördomar, vidskepelse,
byråkratisk formalism och först och sist mot
sjukdomarna. ”Jag ansåg det vara viktigare att
förebygga sjukdomar än att bota dem”, säger
han på ett ställe i sin bok. Detta innebar en
radikalt ny uppfattning av läkarkårens
uppgifter. Den var ny för femtio år sedan, och
man kan inte påstå, att den har slagit igenom
riktigt än i dag, vare sig bland läkarna eller
hos allmänheten. Undergöraren är alltjämt
populär, och yrket betraktas som en liten
768
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
