Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Charles Plisnier - Anmälda böcker - Plisnier, Charles, Mariages
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
CHARLES PLISNIER
Det är inte alltför ofta den för fransk
skönlitteratur intresserade numera möter en nyhet
som fängslar. Under året 1936 torde knappast
mer än ett enda nytt författarnamn därvidlag
väckt någon uppmärksamhet att tala om:
Charles Plisnier med sin roman .”Mariages”,
en fransk representant för de omfångsrika
romaner som överallt i vår tid upplever
renässans. ”Mariages” går på 438 tättryckta sidor,
stort format, och det för parisiska
förhållanden djärva förlag, som står för utgivningen,
är Éditions Corréa, också det ett på böckernas
världsarena relativt nytt namn.
”Mariages” är inte sensationell i den
bemärkelsen att den briljerar med något försök till
form förnyelse. Det är en roman i vedertagen
mening, den ger en brett upplagd typ- och
människoskildring från modern tid, dess miljö
har ingenting exotiskt, författaren inför
läsaren i industriella kretsar, närmare bestämt
skoindustriens, geografiskt ligger miljön i
franska Flandern, eller kanske belgiska, ty
författaren är belgare. Men ”Mariages”
presenterar ett drama i stor stil, utspelat mellan
ett tiotal komparser, sinsemellan besläktade
eller med varandra förenade i äktenskap,
samtliga mer eller mindre intresserade i
nämnda skoindustriförelag, som en gång
skapades av familjens äldste, som förkovrats
genom klok flit och försiktig framåtanda och
befästs genom lämpliga allianser.
På de 438 sidorna får läsaren vara med
om hur de olika ödena korsar varandra,
tragiken flyttar in, dramat tillspetsas, småningom
samlas spänningen kring bokens huvudperson,
arvtagerskan, den högmodiga Fabienne, som
efter en kärleksbesvikelse givit bort sig i
äktenskap till en av faderns underordnade
tjänstemän, i vilken hon trott sig ana en man av
större mått än de genomsnittliga, sorn hon
föraktar, en henne alltså värdig livsledsagare.
Men Fabienne bedrar sig: mannen, Maxime,
fullföljer uteslutande egna syften, han har
arrivistens hela brist på förstående för
värden, värda att förkovras endast på redan
existerande fast grundval och under ansvar.
Framgången gör honom njutningslystet
hänsynslös, berusar och demoraliserar honom
snabbt, det visar sig att han är en bluff, att
han endast bar inom sig fröet till en
rovriddare, och han hamnar slutligen i
brottslighet. Han är en tjuv.
Under äktenskapets hårda påfrestningar, inte
kompenserade av någon kärlekslycka, ty den
unga hustrun förblir otillfredsställd och lämnas
snart å sido, under bittra förödmjukelser,
slutligen under den oundvikliga kraschens
stormväder växer Fabienne, hon härdas och
stålsätts, inom henne stiger ett isande hat upp.
Och så förs även hon fram till brottet: det
blir hon som till sist röjer ur vägen
skade-människan, den ovärdige mannen, den grymme
skövlaren av alla värden hon ägt eller hoppats
på, för egen del eller för de sinas. När läsaren
lägger bort boken står Fabienne,
giftblander-skan, som en ordningens återställarinna, en
segrarinna, men frusen in i hjärtroten, med
segern betald till dyraste pris. Hon är nu
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
