Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Författaren och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
från ekonomiskt beroende. För uppnåendet av
denna frigörelse kräver författarna nu alltså
i första hand den fulla juridiska rätten rörande
utnyttjandet av deras verk från samhällets sida.
På alla områden i ett samhälles liv sker
ständigt förändringar och skapas till följd
därav ständigt nya problem för lagstiftningen.
Efter de inträdda förändringarna i
samhällslivet anpassar sig så småningom lagarna. För
några decennier sedan existerade det praktiskt
taget icke någon biblioteksrörelse i vårt land,
och lagstiftarna hade icke heller någon
anledning att ta hänsyn till en sådan företeelse.
I dag är de allmänna biblioteken
folkbildningsrörelsens förnämsta instrument,
författarna kräver ersättning för sin medverkan
i denna rörelse och yrkar på den nya
lagstiftning, som skall anpassa sig efter utvecklingen.
I fem år har nu bibliotekslånefrågan varit
den dominerande frågan inom Sveriges
Författareförening. Vid den första utredning, som
företogs för lösningen av problemet, utgick
man ifrån den bekanta tvåkronorslicensen.
För författarnas del gav denna utredning
fullkomligt negativt resultat. Kommitterade
begränsade sig till att föreslå ett bibehållande
av understödssystemet, som skulle betydligt
utvidgas genom att staten avsatte fonder för
litteraturen. Majoriteten inom föreningen ville
beträda en annan väg och ansåg att själva
rättsproblemet i första hand borde lösas. Den
sålunda föreliggande motsättningen ledde till
den mångomskrivna ”marsrevolutionen” i
Författareföreningen 1936; styrelseskiftet
orsakades alltså helt och hållet av rent principiella
meningsskiljaktigheter, och dessa synes
numera vara på väg att utjämnas.
Föreningens nya ledning, som alltså
omfattade principen om författarens fulla rätt till
sitt verk, gjorde omedelbart framställning till
regeringen om en ny, förutsättningslös
utredning om rättsproblemet rörande
biblioteksfrågan samt begärde revision av författar-
lagen på andra väsentliga punkter. Redan
den 4 juli samma år uppdrog regeringen åt
hovrättsrådet Hj. Himmelstrand att göra en
förberedande utredning om behovet av
för-fattarlagens revision. Den sakkunnige hade
sitt arbete färdigt den 15 februari 1937.
Hovrättsrådet Himmelstrands betänkande (Statens
offentliga utredningar 1937: 18) är avgivet
under titeln "Promemoria angående grunderna
för en reform av lagstiftningen om rätt till
litterära och musikaliska verk’’, och däri
förekommer (sid. 34) det avgörande yttrandet,
att författarnas krav i biblioteksfrågan i allt
väsentligt är berättigade. Den sakkunnige
säger sig ha kommit ”till den uppfattningen,
att den oauktoriserade utlåningen i regel är
ägnad att väsentligen minska författarens
utsikter att erhålla skälig gottgörelse för sitt
arbete. Det ökade litteratur intresse, som
allmänhetens fria lånerätt må anses medföra,
torde långtifrån uppväga den omedelbara
ekonomiska förlust, som tillskyndas författaren.”
Det heter vidare i betänkandet:
”Då författarnas arbete i stor utsträckning
utnyttjas för folkbildningens vidmakthållande
och höjande, för ett viktigt statsintresse alltså,
synes det överensstämma med rättvisa och
billighet att de därför erhålla gottgörelse i en
eller annan form. Det nuvarande systemet har
av författareföreningen, icke utan fog,
betecknats som expropriation av författarnas rätt
utan någon ersättning till dem.”
Alltså en uppenbar framgång för
författarnas sak: 1 en officiell utredning
förekommer för första gången det erkännandet, att
författarna på grund av samhällets expropriation
av deras verk är berättigade till ersättning.
Första etappen i kampen har i och med
resultatet av den nya utredningen vunnits, och med
stöd av detta officiella erkännande föres nu
striden vidare — striden för författarens rätt
att leva icke blott för sitt verk utan även på de
honom tillkommande frukterna av detta verk.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
