Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Charles Plisnier - Anmälda böcker - Plisnier, Charles, Faux passeports
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES PLISNIER
skriver han, att ta sig fram, ”passer, passage,
passe-passe, faux passeports” ... Delvis synes
han dock under dessa rörliga år ha gjort
bittra erfarenheter: han hör ju till de
intellektuella, han är borgarson! Ingen trosvisshet
kan kompensera ett dylikt minus.
Vid Antwerpenkongressen 1928 kommer det
till brytning och Plisnier, såsom tillhörande
en oppositionsgrupp, utesluts — i likhet med
många andra — ur partiet efter dekret från
Moskva. I en intervju nyligen har han låtit
förstå att denna uteslutning föregåtts av en
djuptgående samvetskris för honom själv och
att den följdes av år av dramatisk och
smärtsam spänning. Den dag som är har Plisnier
emellertid lämnat bakom sig inte bara sin
juridiska bana utan även alla politiska strider
för att helt ägna sig åt författarskap. Han bar
nu också bosatt sig i Frankrike.
Tillfrågad om de eventuella förebilderna
till personerna i ”Faux passeports”, svarar
han:
— De har existerat i historien. Men av
naturliga hänsyn har jag trollat bort alla
individuella identifikationsmöjligheter. Ingen
kan känna igen någon. Av alla låga litterära
genrer ställer jag nyckelhistorien lägst. Detta
berövar inte mina skildringar någonting av
deras sanningshalt. Här berörs en epok av
intensiv politisk splittring och dess inre
dramer, här berörs det hemlighetsfulla skeendet
bakom det som syntes ske bland mänskliga
varelser, vilkas likar jag umgåtts med och
kunnat observera på nära håll.
Novellsamlingen bär också undertiteln
”Souvenirs d’un agitateur”, En agitators
minnen. I ett brev uppger Plisnier att den
som till äventyrs skulle vilja veta något om
hans egen tillvaro och hans sinnestillstånd
under stridsåren 1918—19 återfinner dem hos
den inledande novellens ”jag”. Denna novell,
”Maurer”, ger oss den patetiska historien om
en högättad ung spanjorska, Pilar, vars
bekantskap ”jag” gör under en socialistisk
studentkongress och vars liv han småningom
får blicka in i som en förstående, medlidsam
och, dess värre, hjälplös vän.
Pilar har i ungdomlig hänförelse givit sig
själv, kropp och själ, inte bara åt partiet utan
också åt landsmannen och partivännen, den
kärve proletärsonen Santiago Maurer. För
hans skull har hon övergivit det förmögna
fadershuset och följer honom i landsflykt
sedan han begått ett terroristdåd. De två
hamnar i Belgien och hon delar Santiagos liv
under ökande svårigheter och fattigdom. Men
hur god hennes vilja än må vara, hur stor
hennes offerlust, kan hon inte helt frigöra sig
från sin egen klass. Bland meningsfränderna
som står Santiago närmast sitter hon,
kamraten, älskarinnan, trots allt som den
främmande fina damen, hon kan inte utrota sin
egen uppfostrans märke. Hon kan inte heller
realisera vad den djupa fattigdom innebär
i vilken hon av omständigheterna kastats, hon
förstår inte vad den kräver av henne. Hon
har aldrig tränats för kassabrister där det rör
sig om ören. Klyftan vidgas mellan henne och
den älskade. Också han irriteras. ”Du är ju
en renegat”, får hon en dag höra. ”Du har
förnekat din egen klass, till oss har du kommit
för att slutligen förneka även oss. Gå tillbaks
utför alla trapporna igen och återfinn dina
egna där nere!”
Det är grymma ord. Och bakom dem ligger
inte bara klassmotsättningen i yttre mening,
den skulle kanske ändå kunnat övervinnas:
men Pilar har ett sinne för, en känsla för
ordning, organisation, fasthet i taktiken som den
hetlevrade folkets son saknar. Inom de två
fräter konflikten mellan två grundolika
temperament. Pilar älskar Santiago såsom man
älskar blott en gång och för alltid, och hennes
liv blir, till allt annat, även en kamp för att
vinna honom som man, denne älskare som
ända in i de intimaste stunderna förblir lika
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
